.:: MirandaMirre ::.

Jaa, då sitter man här. Tittar ut. Studerar iskristallerna på fönstret. Känner av kylan från snön som lagt sig som ett vitt dun över marken. Nu är det vinter på riktigt. Inte sådär plaskigt snöigt och falsk kyla.
Nu ligger snön faktiskt kvar, och kylan färgar näsorna röda så fort man sticker ut den på semester genom ytterdörren.
Så jag måste bara få säga: Yesss!

Julen är allas våran bästa vän. Snart tittar även han in på eftermiddagste. Nedräkningen har börjat.
Vi städar upp oss, pyntar hemmen, så att våra känslor även i år får ha något på G med julen. Pirrigt. Förväntansfullt. Love is in the air!

Och så finns det de människor som väljer att göra något häpnadsväckande för att charma julen.
De människorna brukar röra sig i mina kretsar. Alla år, samma sak. Mirre är igång och färgar traditionerna med ny målarfärg. Ut med det gamla, in med det knäppa.
Och alla år får hon en överdos av julens kärlek.

Det hon har gjort hittills krävde lite hjälp av goda pepparkaksvänner: Karolina Wallin och Ida Ingström.
Låt mig berätta om det evangeliet:

Fredagskvällar brukar innebära försoffade latmaskar med chipsrester hängande ur mungiporna. Knappast någon julen gillar.
För att göra något dramatiskt åkte därför Ida och jag till Karolina. Hon har alltid trevligheter på gång. Viss asaker som vi gör kan man bara inte avslöja. Allt för Weirdo, till och med för att vara lilla trevliga jag.
Den här dagen ville vi vara juliga. Vi kokade upp glögg och gjorde kräm. Vi stånkade och stönade i köket ( eller inte jag. Jag smet från hela alltihopa och spelade fiol. ).
Hux Flux hamnade vi ute på backen. Allting var packat i en korg. Peparkakor med extra sirap, filtar att sitta på, och ( ja, jag vet. Hemskt egentligen med tanke på hur någa jag är med saker ) den gamla fiolen från 1930- talet ( en detalj bara jag lägger värde vid ). Tomteluvorna vajde på toppen av våra huvuden. Mörkret omgav oss.
Jag kunde bara inte motstå frestelsen att skrämma upp dem med ghostfantasier. Tyvärr drabbade skräcken även mig, så lugna var vi ju inte riktigt där vi gick och tänkte på GrudgeFlickor och störda demoner.
Vi hittade till en liten skog där vi slog oss ner och började smaska på vår viterpicknick. Vi tände ljus som spred ett varmt sken i en ring där vi satt. JULSTÄMNING, gott folk, JULSTÄMNING!
Just när jag plockat fram violinen och börjat spela kommer en underlig gubbe och en ännu underligare hund.
Jag, som alltid när mitt sociala jag blivit höög, började prata som ett fyllo. Jag frågade hur han tyckte det lät. Bra, enligt han. Katastrof, enligt mig. Så frågade han vad jag hette. Jag "råkade" svara att jag inte visste. Då sa han att det var speciellt att vara ute i skogen, spela fiol, tända ljus och dricka glögg.
Frågar du mig är det hur normalt som helst.
När han gick började Ida sjunga, och jag accompanjerade henne på den ostämda fiolen som frös. Stackars liten.
Karolina är rädd för hundar så efter att den där gubben varit och hälsat på var hon uppskärrad. Vi fick lov att vandra iväg hemmåt. Under resan hemmåt sjöng vi jullåtar och hade skojigt. Julen var stolt över oss och tänkte nästan gifta sig med oss, men det hann han inte förrän vi hittade några snygga pojkar i ett dike. De hade kört omkull och försökte fly ifrån oss ( tyvärr är Anton och Björn inte så snabba ) men det funkar inte så bra när vi tjejer är igång. Roligt med dem hade vi.
Kvällen började lida mot sitt slut. Vi avslutade med en av Sällskapsresorna- filmerna. Elva for Ida och jag hem.

Jag ska försöka stoppa skrivarflödet medans jag ännu kan.
Julen är en så härlig tid så jag måste skona dig från alla grymt långa inlägg.
Så Merry X-mas, everybody.
Försök att känna julstämning. Det kanske imponerar på julen.

Jag hjärtar julen!
Jag hjärtar er!                                                      <3
//MirandaMirre

Inne:              Ute:
Julen            Ghost
Vintern            Hundar    
Snö               Regn
Glögg            Barrkakor
Tomteluvor       Kallt kräm
Trummor      Hemliga väskfack
Scania            Dansband