Vad Ser Du När Du Tittar Ut Genom Fönstret?
Tänk om det du ser inte är på riktigt?
Att det bara är en illusion.
Ett programmerat tillstånd som döljer en annan sanning?
Skulle du bli arg om du fick höra att detta är sant?
Att ingenting som du ser egentligen existerar.
Skulle du säga att jag har fel?
Du kan ju känna på ett bord.
Du kan ta på det.
Men betyder det att det existerar?
Alla människor uppfattar saker annorlunda.
"Skönheten sitter i betraktarens ögon" är något man alltid fått höra.
Ingen ser samma sak likadant, inte egentligen.
Så allt kan ju faktiskt vara en illusion, att allt du ser blir komponerat i ditt eget huvud.
Hur ser världen egentligen ut i såfall?
Är den också en illusion?
Jag hörde en gång om en person som fick en hjärntumör ( eller var det en stroke? )
i vänstra hjärnhalvan.
Det är den hjärnhalvan som håller ihop vår värld, den som tänker och den som är den smarta.
Den där tumören slog ut hela hennes vänstra hjärnhalva. Bara högra fortsatte att fungera.
Och nu kommer vi till det jag ville ha sagt från första början.
Denna person såg inte var hon började eller slutade. Allting flöt ihop.
När hon tittade på sin arm såg hon den inte.
Allting var ett. Hon var ingen person i sådan form som vi ser oss.
Hon såg bara energi.
Allt var energi, ingenting annat såg hon.
Är det så det ser ut egentligen?
Högst troligen!
Denna person är väldigt berömd inom vissa kretsar och
har skrivit en bok om det som hände henne.
När hon låg på sjukhuset så kom några nära släktingar och hälsade på henne.
Hon urskilde ingen form, hon visste inte vem denna släkting var.
Allt hon kände var att det strålade kärleksfull energi därifrån.
Har du sett filmen Matrix?
Jag rekommenderar den starkt!
Den handlar om Matrix järngrepp om oss.
Det jag har skrivit en roman om i detta inlägg ingår också i filmen.
Du vet väl att du är i klorna på Matrix?
Det du ser är en illusion för att dölja någonting.
För att dölja att du egentligen är en slav för Matrix.
Att du är ett batteri som Matrix laddar.
Men nog om detta, man ska orka läsa ett inlägg också!
Ha det bra!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Matrix- kodningsprogrammet. ( Bild: Google )
Att det bara är en illusion.
Ett programmerat tillstånd som döljer en annan sanning?
Skulle du bli arg om du fick höra att detta är sant?
Att ingenting som du ser egentligen existerar.
Skulle du säga att jag har fel?
Du kan ju känna på ett bord.
Du kan ta på det.
Men betyder det att det existerar?
Alla människor uppfattar saker annorlunda.
"Skönheten sitter i betraktarens ögon" är något man alltid fått höra.
Ingen ser samma sak likadant, inte egentligen.
Så allt kan ju faktiskt vara en illusion, att allt du ser blir komponerat i ditt eget huvud.
Hur ser världen egentligen ut i såfall?
Är den också en illusion?
Jag hörde en gång om en person som fick en hjärntumör ( eller var det en stroke? )
i vänstra hjärnhalvan.
Det är den hjärnhalvan som håller ihop vår värld, den som tänker och den som är den smarta.
Den där tumören slog ut hela hennes vänstra hjärnhalva. Bara högra fortsatte att fungera.
Och nu kommer vi till det jag ville ha sagt från första början.
Denna person såg inte var hon började eller slutade. Allting flöt ihop.
När hon tittade på sin arm såg hon den inte.
Allting var ett. Hon var ingen person i sådan form som vi ser oss.
Hon såg bara energi.
Allt var energi, ingenting annat såg hon.
Är det så det ser ut egentligen?
Högst troligen!
Denna person är väldigt berömd inom vissa kretsar och
har skrivit en bok om det som hände henne.
När hon låg på sjukhuset så kom några nära släktingar och hälsade på henne.
Hon urskilde ingen form, hon visste inte vem denna släkting var.
Allt hon kände var att det strålade kärleksfull energi därifrån.
Har du sett filmen Matrix?
Jag rekommenderar den starkt!
Den handlar om Matrix järngrepp om oss.
Det jag har skrivit en roman om i detta inlägg ingår också i filmen.
Du vet väl att du är i klorna på Matrix?
Det du ser är en illusion för att dölja någonting.
För att dölja att du egentligen är en slav för Matrix.
Att du är ett batteri som Matrix laddar.
Men nog om detta, man ska orka läsa ett inlägg också!
Ha det bra!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Matrix- kodningsprogrammet. ( Bild: Google )
Vi Lever I En Hitler-Värld
Hitler ville att alla skulle se likadana ut, blonda och blåögda.
Det var hans plan. Tyvärr gick den om intet, men det hör inte hit.
Folk trodde att Hitlers tid var förbi.
Men så blev det inte, inte egentligen.
För våran tid är inte så mycket bättre.
Alla ska se likadana ut nuförtiden också.
Och alla som sticker ut blir mobbningsoffer.
Inte så mycket bättre än att bli ihjälgasad, eller hur?
Jag kanske tar i en aning nu, men det är ju så det är här i livet.
Alla ska se ut som barbie själv, inga undantag godkänns.
Även jag tycker så ibland ( skäms över att säga det, meen ).
Till och med tomater och gurkor ska se likadana ut. Alla undantag kasseras.
Allt, precis allt, ska se likadant ut.
En förändring måste ske.
Man måste kunna vara sig själv, osminkad som sminkad, överallt. Inte bara hemma.
Folk gjorde uppror mot Hitler.
Folk ska göra uppror mot dessa nya Hitler-tider!
Så våga vara mer av dig själv!
Jag vet att det är svårt att sluta gömma sig.
Inte heller jag är mig själv.
Men jag försöker...
Jag vill inte lyda under Hitler.
Jag lyder bara mig själv!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
( Bild: Google )
Det var hans plan. Tyvärr gick den om intet, men det hör inte hit.
Folk trodde att Hitlers tid var förbi.
Men så blev det inte, inte egentligen.
För våran tid är inte så mycket bättre.
Alla ska se likadana ut nuförtiden också.
Och alla som sticker ut blir mobbningsoffer.
Inte så mycket bättre än att bli ihjälgasad, eller hur?
Jag kanske tar i en aning nu, men det är ju så det är här i livet.
Alla ska se ut som barbie själv, inga undantag godkänns.
Även jag tycker så ibland ( skäms över att säga det, meen ).
Till och med tomater och gurkor ska se likadana ut. Alla undantag kasseras.
Allt, precis allt, ska se likadant ut.
En förändring måste ske.
Man måste kunna vara sig själv, osminkad som sminkad, överallt. Inte bara hemma.
Folk gjorde uppror mot Hitler.
Folk ska göra uppror mot dessa nya Hitler-tider!
Så våga vara mer av dig själv!
Jag vet att det är svårt att sluta gömma sig.
Inte heller jag är mig själv.
Men jag försöker...
Jag vill inte lyda under Hitler.
Jag lyder bara mig själv!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
( Bild: Google )
Kraschlandning på planeten Jorden
Här är jag, varken död eller bortrövad, bara en aning ouppdaterad på sistone.
Vem orkar sitta inne på datorn när det är varma sommaren utanför fönstret?
Jag kom just på hur viktigt det är att kunna leva med sig själv. Varken saker eller personer kan göra dig till någon annan än den du är, allt annat är falsk personlighet. Du är den du är, liksom.
Oftast definierar vi oss med en sak, utan det föremålet är vi inte vi. Eller när vi växer upp och får ett yrke definierar vi oss med det. "Hej, jag heter Miranda och jag är DOKTOR".
Det är ju inte VAD du ÄR, utan VEM du ÄR bakom alla fasader.
Det är den unika personen vi är, och det är också den vi måste kunna leva med.
Denna sommar har jag reparerat mig själv och sökt min innersta kärna. När jag har levt i all ensamhet utan intryck från omvärlden mådde jag bäst. Jag kunde skala av alla fasader och bara vara mig själv.
Men så fort kontakten med omvärlden blev ett faktum blev mina vingar skadade och jag kraschlandade på planeten jorden.
Trots allt kunde jag inte leva med mitt eget väsen...
Och jag blev halvt om halvt deprimerad.
Omvärldens alla krav kommer att förgöra vårt folk. Varför är vi och vår ras så angelägna om att trycka ihop varje individ i en box och märka den med etiketten "normal". Så fort man sträcker ut en hand utanför den där boxen kommer gamarna och hackar sönder den, eller i alla fall är det någon som viskar bakom ryggen på en.
Vissa älskar den där boxen, är rädda för förändringarna som sker så fort du lämnar den.
Vissa gör allt för att slippa ut. Det är de som är starka. De som överlever.
De udda. De som kan leva med sig själv.
Jag försöker bli av med min box. Men jag vågar inte ta det officiella steget.
I ensamhet kunde jag, men så fort gamarna blev synliga kröp jag ner tillbaka.
Styrkan att visa sig själv är större än all annan styrka i hela världen.
Mycket få klarar av det.
Men ni ser ju hur värlen ser ut också.
Man kan ju alltid försöka bli kvitt boxen.
Släppa taget lite och ta emot förändringarna utanför med glädje.
Världen vi ser i boxen är bara 5 %.
95 % finns kvar att se utför.
Men då måste vi också acceptera att våra vänner kanske inte längre vill umgås med oss.
Vissa är fortfarande rädda för det okända.
Låt dem mogna i tid...
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
("Nikko" Nikon D5000 och MirandaMirre )
Inne: Ute:
Mental styrka Feghet
Frihet Boxar
Inre väsen Yttre fasader
Nikon Oskärpa
Lärdom Godis
Sunt förnuft "Puu-pään"
(Sommarbild: MirandaMirre med Nikon D5000 ( Copyright!!!! ) )
Vem orkar sitta inne på datorn när det är varma sommaren utanför fönstret?
Jag kom just på hur viktigt det är att kunna leva med sig själv. Varken saker eller personer kan göra dig till någon annan än den du är, allt annat är falsk personlighet. Du är den du är, liksom.
Oftast definierar vi oss med en sak, utan det föremålet är vi inte vi. Eller när vi växer upp och får ett yrke definierar vi oss med det. "Hej, jag heter Miranda och jag är DOKTOR".
Det är ju inte VAD du ÄR, utan VEM du ÄR bakom alla fasader.
Det är den unika personen vi är, och det är också den vi måste kunna leva med.
Denna sommar har jag reparerat mig själv och sökt min innersta kärna. När jag har levt i all ensamhet utan intryck från omvärlden mådde jag bäst. Jag kunde skala av alla fasader och bara vara mig själv.
Men så fort kontakten med omvärlden blev ett faktum blev mina vingar skadade och jag kraschlandade på planeten jorden.
Trots allt kunde jag inte leva med mitt eget väsen...
Och jag blev halvt om halvt deprimerad.
Omvärldens alla krav kommer att förgöra vårt folk. Varför är vi och vår ras så angelägna om att trycka ihop varje individ i en box och märka den med etiketten "normal". Så fort man sträcker ut en hand utanför den där boxen kommer gamarna och hackar sönder den, eller i alla fall är det någon som viskar bakom ryggen på en.
Vissa älskar den där boxen, är rädda för förändringarna som sker så fort du lämnar den.
Vissa gör allt för att slippa ut. Det är de som är starka. De som överlever.
De udda. De som kan leva med sig själv.
Jag försöker bli av med min box. Men jag vågar inte ta det officiella steget.
I ensamhet kunde jag, men så fort gamarna blev synliga kröp jag ner tillbaka.
Styrkan att visa sig själv är större än all annan styrka i hela världen.
Mycket få klarar av det.
Men ni ser ju hur värlen ser ut också.
Man kan ju alltid försöka bli kvitt boxen.
Släppa taget lite och ta emot förändringarna utanför med glädje.
Världen vi ser i boxen är bara 5 %.
95 % finns kvar att se utför.
Men då måste vi också acceptera att våra vänner kanske inte längre vill umgås med oss.
Vissa är fortfarande rädda för det okända.
Låt dem mogna i tid...
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
("Nikko" Nikon D5000 och MirandaMirre )
Inne: Ute:
Mental styrka Feghet
Frihet Boxar
Inre väsen Yttre fasader
Nikon Oskärpa
Lärdom Godis
Sunt förnuft "Puu-pään"
(Sommarbild: MirandaMirre med Nikon D5000 ( Copyright!!!! ) )
Ord som Sårar, Till Vilken Nytta?
Du ställer dig framför spegeln och genast hör du dig själv tänka en massa dåliga tankar om dig själv.
Plötsligt är du fet, ful eller har ett underligt utseende på andra sätt.
Du tänker så mycket skit om dig själv att du skulle bli rädd om du skrev ner det på papper.
Men när någon säger något till dig, t.ex. att du är fet, du är ful... Då rasar världen samman och du finner dig själv liggande i en tårdränkt säng med svarta mascara spår på kinderna.
Är det okej att själv tänka sådana saker om dig?
Tydligen är det inte okej att någon annan säger det, men du får tänka tydligen tänka hur mycket dåligt du vill.
Sårar inte det lika mycket?
Allt man tänker kommer tillbaka på något sätt.
Tycker du att du är fet säger genast någon det år dig.
Hur ofta hör du någon säga något dumt om sådana som är självsäkra till 100% ?
De är älskade av alla, därför att det är just precis vad denna människa tänker om sig själv.
Därför skulle livet vara så enkelt om man kunde älska sig själv.
Man skulle leva på rosor nästan hela tiden.
Det är meningen att du ska se ut som du gör, det kan ingen göra något åt.
Halleluhja, detta är jag, i min kropp, i mitt tempel.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Kapplöpning Osociala människor
Bästisar Utnyttjande typer
Bra feeling Dålig feeling
Mustanger Turkosa typer
Gräsklippare Dagböcker
Glädje Besvikelse
Plötsligt är du fet, ful eller har ett underligt utseende på andra sätt.
Du tänker så mycket skit om dig själv att du skulle bli rädd om du skrev ner det på papper.
Men när någon säger något till dig, t.ex. att du är fet, du är ful... Då rasar världen samman och du finner dig själv liggande i en tårdränkt säng med svarta mascara spår på kinderna.
Är det okej att själv tänka sådana saker om dig?
Tydligen är det inte okej att någon annan säger det, men du får tänka tydligen tänka hur mycket dåligt du vill.
Sårar inte det lika mycket?
Allt man tänker kommer tillbaka på något sätt.
Tycker du att du är fet säger genast någon det år dig.
Hur ofta hör du någon säga något dumt om sådana som är självsäkra till 100% ?
De är älskade av alla, därför att det är just precis vad denna människa tänker om sig själv.
Därför skulle livet vara så enkelt om man kunde älska sig själv.
Man skulle leva på rosor nästan hela tiden.
Det är meningen att du ska se ut som du gör, det kan ingen göra något åt.
Halleluhja, detta är jag, i min kropp, i mitt tempel.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Kapplöpning Osociala människor
Bästisar Utnyttjande typer
Bra feeling Dålig feeling
Mustanger Turkosa typer
Gräsklippare Dagböcker
Glädje Besvikelse
Tvådelad Hjärtklump
Anar ni hur smärtsamt det är att tycka om någon?
Hur innerligt man vill känna Hans doft virvla runt i näsan.
Hur innerligt man vill luta huvudet mot Hans axel.
Längtan som gör en galen.
Jag vill ha Honom.
Men vill Han ha mig?
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Hur innerligt man vill känna Hans doft virvla runt i näsan.
Hur innerligt man vill luta huvudet mot Hans axel.
Längtan som gör en galen.
Jag vill ha Honom.
Men vill Han ha mig?
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Munterhet På Mina Läppar
Adjö alla tråkiga inlägg om livets vändningar och hej till ett roligt inlägg.
Årets uppdatering av den knäppskalle som ibland kallar sig Mirre!
Du tänker: Hjäälp, vill vi veta detta?
Jag tänker: Yes, nu ska alla få bekräftat att jag är... Hmm... Levande?!
Så klart att du vill höra på!
Angående sportlov: Har knappt tillbringat en natt hemma i min egna säng full med kramizdjur.
Jag har tillbringat nätterna i fullkomligt främmande sängar, men vi hart kommit riktigt bra överens. Jag har nu i alla fall sovit mer än två timmar varje natt. Beat that!
Ida Ingström tillbringade två nätter på raken med mig. Men sedan... Ja, sedan blev hon rädd för mig och flydde iväg till Åland. Helt onödigt! Saknar ju min sötnos... Hoppas hon lever ännu.
Och hallå, så farligt är det väl inte att leva med mig, eller?!
Bella Bjon har också fått den äran att ha mig som gäst en natt.
Jag har mardrömmar ännu...
Nääeej, skämtade bara, det är nog hon som har mardrömmar!
Angående musik: Yeeah! Vet du, jag hoppades att jag skulle fråga det. För jag har flera bra låtar att presentera.
( eller återuppväcka, för detta är väl gamla godingar, antar jag! )
Vad sägs om The Lady in Red? Vi gör en playlist, och lova mig att lyssna på dessa låtar.
Annors... Tjaa, annors...
1) Heaven is a place on Earth - Belinda Carlisle ( Typisk 80- tals låt, men sååå härlig! )
2) The Phantom of the Opera - Nightwish ( Älskar! Helt mumsig kombination av opera och hårdrock )
3) Remember When - Alan Jackson ( Till något helt annat: Underbar country! )
4) Angels Don't Kill - Children of Bodom ( Jahapp... Saknar ord! Lyssna på gitarrsolot så förstår ni! )
5) The Lady in Red - Chris Deburgh ( En riktig tryckare! Helt enkelt mumsig )
6) Sonne - Rammstein ( Jag älskar tyska just nu! Och lyssna på refrängen... Yo Man! )
7) Listen To Your Heart - Roxette ( Roxette har varit bra i alla tider, men denna låt är... Wow! )
8) If I Could Turn Back Time - Cher ( En stor favorit! Man kan inte låta bli att sjunga med! )
9) Bed of Roses - Bon Jovi ( Bon Jovi är alltid Bon Jovi. Går bara inte att sluta älska! )
Angående romantik: Det skulle ni allt vilja veta?! Men sorry att göra er besvikna. Inget på denna front.
Vi går vidare...
Angående snön: Yeah, Baby, Yeah! Älskar glittret och...
Jahaa, där tog poesin slut! Vad ska vi göra nu?
Angående fiolen: Hmm... *generad*
Varför frågade jag det? Jag har inte spelat på någon vecka och jag har dåligt samvete för att fiolen måste bli dammig nu igen. Men det får bli vår hemlighet. Ingen får avslöja detta!!!^^
Ähh... Nu avrundar vi detta. Ni har fått veta sådant jag inte ens visste själv.
Inte praa, inte praa!
Jag hjärtar er! (fortfarande)
//MirandaMirre <3
(Bild: Google) Roxette (Y) (Bild: Google) Cher (Y)
Årets uppdatering av den knäppskalle som ibland kallar sig Mirre!
Du tänker: Hjäälp, vill vi veta detta?
Jag tänker: Yes, nu ska alla få bekräftat att jag är... Hmm... Levande?!
Så klart att du vill höra på!
Angående sportlov: Har knappt tillbringat en natt hemma i min egna säng full med kramizdjur.
Jag har tillbringat nätterna i fullkomligt främmande sängar, men vi hart kommit riktigt bra överens. Jag har nu i alla fall sovit mer än två timmar varje natt. Beat that!
Ida Ingström tillbringade två nätter på raken med mig. Men sedan... Ja, sedan blev hon rädd för mig och flydde iväg till Åland. Helt onödigt! Saknar ju min sötnos... Hoppas hon lever ännu.
Och hallå, så farligt är det väl inte att leva med mig, eller?!
Bella Bjon har också fått den äran att ha mig som gäst en natt.
Jag har mardrömmar ännu...
Nääeej, skämtade bara, det är nog hon som har mardrömmar!
Angående musik: Yeeah! Vet du, jag hoppades att jag skulle fråga det. För jag har flera bra låtar att presentera.
( eller återuppväcka, för detta är väl gamla godingar, antar jag! )
Vad sägs om The Lady in Red? Vi gör en playlist, och lova mig att lyssna på dessa låtar.
Annors... Tjaa, annors...
1) Heaven is a place on Earth - Belinda Carlisle ( Typisk 80- tals låt, men sååå härlig! )
2) The Phantom of the Opera - Nightwish ( Älskar! Helt mumsig kombination av opera och hårdrock )
3) Remember When - Alan Jackson ( Till något helt annat: Underbar country! )
4) Angels Don't Kill - Children of Bodom ( Jahapp... Saknar ord! Lyssna på gitarrsolot så förstår ni! )
5) The Lady in Red - Chris Deburgh ( En riktig tryckare! Helt enkelt mumsig )
6) Sonne - Rammstein ( Jag älskar tyska just nu! Och lyssna på refrängen... Yo Man! )
7) Listen To Your Heart - Roxette ( Roxette har varit bra i alla tider, men denna låt är... Wow! )
8) If I Could Turn Back Time - Cher ( En stor favorit! Man kan inte låta bli att sjunga med! )
9) Bed of Roses - Bon Jovi ( Bon Jovi är alltid Bon Jovi. Går bara inte att sluta älska! )
Angående romantik: Det skulle ni allt vilja veta?! Men sorry att göra er besvikna. Inget på denna front.
Vi går vidare...
Angående snön: Yeah, Baby, Yeah! Älskar glittret och...
Jahaa, där tog poesin slut! Vad ska vi göra nu?
Angående fiolen: Hmm... *generad*
Varför frågade jag det? Jag har inte spelat på någon vecka och jag har dåligt samvete för att fiolen måste bli dammig nu igen. Men det får bli vår hemlighet. Ingen får avslöja detta!!!^^
Ähh... Nu avrundar vi detta. Ni har fått veta sådant jag inte ens visste själv.
Inte praa, inte praa!
Jag hjärtar er! (fortfarande)
//MirandaMirre <3
(Bild: Google) Roxette (Y) (Bild: Google) Cher (Y)
Omfamnad av Vintern
Jag har funderat en del över känslor.
Vissa känns mer och vissa känns mindre.
Sådana som man älskade när man var liten finns inte längre inombords.
Som när du strövade runt i naturen och talade för dig själv när du var mindre.
Då kändes trädens svajande, den blåa himlen och dofter från löv helt annorlunda, du hade en speciell känsla.
Nu finns inte den känslan mera. Vart har den tagit vägen?
Kanske den har försvunnit i takt med att man blivit större och farligare.
I takt med att man har glömd vem man är och börjat gömma sig bakom falska fasader och lager med smink.
Har vi utplånat oss själva? Den barnsliga sidan, har vi kastat bort den?
Alla tycks tro att bara för att vi ser äldre ( och snyggare ) ut så har vi blivit en helt annan person att vara rädd för.
Som inte behöver den omsorg och kärlek vi fick som små.
Men vi är samma gamla vanliga själar. Vi ser bara lite mer obekanta ut.
Och vi behöver fortfarande lite kramar nu och då.
Men den enda närhet vi får är vintern stenhårda omfamning,
som kyler våra sinnen och fryser tårarna på kinden,
som låter en snöflinga singla ner på våra ungdomliga kroppar,
som blåser en vind mot våra trötta ansikten.
Som viskar våra namn i trädens susningar.
Glöm inte bort mig.
Se mig.
Känn mig.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Sportlov Glömska
Vinter Mental kyla
Rammstein Melodifestivalen
Kramar Tidiga mornar
Picknick Ofrivillig ensamhet
The Phantom of the Opera Girighet
(Bild: Google) Alla behöver närhet
Vissa känns mer och vissa känns mindre.
Sådana som man älskade när man var liten finns inte längre inombords.
Som när du strövade runt i naturen och talade för dig själv när du var mindre.
Då kändes trädens svajande, den blåa himlen och dofter från löv helt annorlunda, du hade en speciell känsla.
Nu finns inte den känslan mera. Vart har den tagit vägen?
Kanske den har försvunnit i takt med att man blivit större och farligare.
I takt med att man har glömd vem man är och börjat gömma sig bakom falska fasader och lager med smink.
Har vi utplånat oss själva? Den barnsliga sidan, har vi kastat bort den?
Alla tycks tro att bara för att vi ser äldre ( och snyggare ) ut så har vi blivit en helt annan person att vara rädd för.
Som inte behöver den omsorg och kärlek vi fick som små.
Men vi är samma gamla vanliga själar. Vi ser bara lite mer obekanta ut.
Och vi behöver fortfarande lite kramar nu och då.
Men den enda närhet vi får är vintern stenhårda omfamning,
som kyler våra sinnen och fryser tårarna på kinden,
som låter en snöflinga singla ner på våra ungdomliga kroppar,
som blåser en vind mot våra trötta ansikten.
Som viskar våra namn i trädens susningar.
Glöm inte bort mig.
Se mig.
Känn mig.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Sportlov Glömska
Vinter Mental kyla
Rammstein Melodifestivalen
Kramar Tidiga mornar
Picknick Ofrivillig ensamhet
The Phantom of the Opera Girighet
(Bild: Google) Alla behöver närhet
En Melodi Som Av Poesi
Ett öga,
helt livlöst men blått
Utmanar ödet
med segerns lott
Men ack så ensamt
det blåa är
helt utan färger där.
Det möter en blick
av ljuvaste guld
ty där finns det färgerna
helt utan skuld
De slingrar sig runt,
förgyller och skiner
De klättrar och klänger
helt utan dystra miner.
Ett öga,
helt livlöst men blått
ser en del
av kärlekens lott
Och plötsligt det blå
förvandlat blir
det förgyller och skiner
som en flock kolibrir.
helt livlöst men blått
Utmanar ödet
med segerns lott
Men ack så ensamt
det blåa är
helt utan färger där.
Det möter en blick
av ljuvaste guld
ty där finns det färgerna
helt utan skuld
De slingrar sig runt,
förgyller och skiner
De klättrar och klänger
helt utan dystra miner.
Ett öga,
helt livlöst men blått
ser en del
av kärlekens lott
Och plötsligt det blå
förvandlat blir
det förgyller och skiner
som en flock kolibrir.
Det där var en dikt jag skrev för ett tag sedan.
Det är min absoluta favorit av allt jag någonsin producerat inom poesin.
När jag vaknade en morgon kände jag mig kreativ.
Det bara sprudlade om mig och hotade att kväva mig.
Så med det samma när jag öppnat mina ögon letade jag fram papper och penna
och skrev för brinnande livet. Detta är resultatet.
Jag kände mig så stolt. Det är en underbar känsla att lyckas.
Fortsätt så Mirre!
Var stolt över dig själv när du gör något bra.
Din själ behöver det.
Lite extra knäck för ditt divine.
Var inte räd för att misslyckas.
"You have to choose before you know"
Som en klok man sa till mig:
Picasso visste inte att han var bra förrän han dog.
Det var då han blev bra.
Så våga.
Det är ditt liv och det är du som bestämmer.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
(Bild: Google )
Ett Tempel Av Hälsa
(Bild: Google) " Kroppen är vårt Tempel. Så sköt om den! "
(Petra staden i Jordanien)
Jag har varit sjuk i några dagar nu. Man tycker alltid att det är lika jobbigt och
går på mediciner för att motverka febern som gör sig påmind.
Piller hit och dit. Bort med febern. Bort!
Men vi tänker aldrig på att vi kanske behöver vara sjuka.
Vår kropp är vårt tempel brukar man ju säga.
När templet behöver bli omskött, räcker det då att vänta på regnet?
Skulle inte templet behöva målas? Få tid på sig att bli vackert...
Samma sak är det med kroppen.
När den är sjuk, räcker det då med att äta medicin och vänta på dess verkan?
Skulle inte kroppen behöva vila ut? Få tid på sig att bli ny...
Bli ung igen...
Vi blir inte sjuka av slumpen. Allt har en mening.
Du kanske tror att kroppen bara är ett tomt skal, men det är den inte.
Den är väldigt levande. Och väldigt viktig...
Den talar till oss.
När vi blir sjuka är det ett tecken på att vi gör någonting på fel sätt.
Och att vi har gjort samma fel länge.
Det är alltså ett sätt att ta det lungt och tänka över livet.
Ta hand om ditt tempel när det behöver kärlek.
Det är det enda du kommer att ha kvar i slut ändan.
Så varför inte njuta av varje ögonblick du blir tilldelad tillsammans med det?
Ni är tillsammans en evig skapelse.
En fantastisk uppfinning.
Tillsammans är ni ett.
Så när ditt tempel blir lite rimrostigt,
tillåt det och ta hand om det,
såsom det alltid gör för dig.
Varje dag, varje minut...
Tillåt kroppen att vara sjuk.
Utan medicin!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Vila Stress
Att lyssna på sig själv Att förneka kroppens existens
Böle Fiender
Målningar på väggar Att vara beroende
Vänner att älska Medicin
Tid att tänka Förhinder
Planer Psykiskt skadade
OBS! Jag vet att vårt samhälle inte tillåter feber och förkylningar.
Men vem har sagt att man inte kan göra revolution?!
Vilseledda På Livets Väg
I dag vaknade jag klockan elva och tänkte ramla ur sängen. Hjäälp, vad har hänt med mig?
Så sent kan man bara inte vakna! Jag blev helt chockad.
Men så började jag gapskratta där jag låg i min säng.
Jag skrattade åt mitt sjusovande... Helt knäpp början på dagen, människor!
Men det var inte detta jag tänkte berätta för er.
När man funderar kan man upptäcka mycket.
Mitt senaste fynd är mediernas stengrepp om oss.
Du ser på fimler, TV, dokusåpor av alla de slag. Du läser skvallertidningar.
Och det viktigaste av allt: Du tror att livet är så.
Jag också, tills jag vaknade upp...
Det var faktiskt en kompis som sa till mig: "Jag vill ha en man som man inte behöver vara fin för!"
Det var då jag började fundera. Livet är inte en dans på rosor alla gånger.
Allt slutar inte romantiskt.
Romatiken på film är falsk.
Allt är falskt.
Så varför matar vi oss med denna bullshit alla dagar?
Det är ju knappast hälsosamt i längden.
Vi blir vilseledda stackare som tror att allt är ett hårdsminkat face och några blinkningar.
Vi tror att bara man är som dem i filmerna är allt bra.
Vi blir förda bakom ljuset.
Men jag vet fortfarande inte varför...
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
(Bild: Google) "Vad är kärlek, när kärleken inte är som på film?"
Så sent kan man bara inte vakna! Jag blev helt chockad.
Men så började jag gapskratta där jag låg i min säng.
Jag skrattade åt mitt sjusovande... Helt knäpp början på dagen, människor!
Men det var inte detta jag tänkte berätta för er.
När man funderar kan man upptäcka mycket.
Mitt senaste fynd är mediernas stengrepp om oss.
Du ser på fimler, TV, dokusåpor av alla de slag. Du läser skvallertidningar.
Och det viktigaste av allt: Du tror att livet är så.
Jag också, tills jag vaknade upp...
Det var faktiskt en kompis som sa till mig: "Jag vill ha en man som man inte behöver vara fin för!"
Det var då jag började fundera. Livet är inte en dans på rosor alla gånger.
Allt slutar inte romantiskt.
Romatiken på film är falsk.
Allt är falskt.
Så varför matar vi oss med denna bullshit alla dagar?
Det är ju knappast hälsosamt i längden.
Vi blir vilseledda stackare som tror att allt är ett hårdsminkat face och några blinkningar.
Vi tror att bara man är som dem i filmerna är allt bra.
Vi blir förda bakom ljuset.
Men jag vet fortfarande inte varför...
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
(Bild: Google) "Vad är kärlek, när kärleken inte är som på film?"
Spegel, Spegel på Väggen där
När du står framför spegeln och möter din blick, vad tänker du då?
När du varje morgon sminkar ditt redan så vackra ansikte,
vad rör sig i ditt huvud då?
Du har kanske märkt att jag har blivit lite mer poetisk med mitt skrivande.
Vet faktiskt inte vad som hänt med mig. Kanske har jag nått en tonårskris.
Kanske håller jag på att bli den kreativa människa vi alla vill bli.
Den som vi alla måste hitta för att livet ska bli en dans i paradiset.
Men jag höll faktiskt på att berätta någonting.
Jag sitter på en sanning just nu, och jag måste dela med mig av denna erfarenhet.
Och dessutom är det ganska obekvämt att sitta på sanningar. De kan aldrig vara stilla.
De bara hoppar runt och vill att alla ska se dem. Buckligt värre för rumpan.
Sanningen jag nu sitter på är något du kanske kommer att hata.
Kanske kommer du att älska det.
Men det kommer alltid att vara en sanning.
När du står framför spegeln och möter din blick, vad tänker du då?
När du varje morgon sminkar ditt redan så vackra ansikte,
vad rör sig i ditt huvud då?
Smink är Gift.
Venomous Poison.
Och gift är farligt för oss.
Du är vacker. Du är underbar.
Så varför döljer du dig under ett lager falskhet?
Kom fram... Visa oss dig själv.
Bjud på dig själv.
Vi älskar dig ändå.
Ungdomen är den vackraste som finns.
Den är skör och nyfödd.
Och den är tiden vi människor är som vackrast.
Våra ansikten är fortfarande mjuka och oskyldiga.
Men vi döljer skönheten under ett lager falskhet.
Vi döljer den med ett kletigt lager smink.
När vi tvättar bort falskheten och möter sanningen
tycker vi falskheten är den sköna.
Under den vackra fasaden finns ingenting kvar.
Våra sanna jag tynar bort. Vi åldras.
Men vi vill ha falskheten på våra ansikten.
För varje gång vi tvättar bort lagret av lögn möter vi ett äldre ansikte.
Vi förstör oss.
När du står framför spegeln och sminkar dig rör sig en tanke i ditt medvetande.
Jag duger inte som jag är. Jag vill vara vacker.
Din underbara kropp, ditt tempel, lyssnar på dig.
Jag duger inte... Jag duger inte... Jag är inte vacker...
Och din underbara kropp lyder dig.
Den gör dig fulare.
Your wish is my command.
Så våga lämna bort lagret av falskhet ibland.
Bjud på dig själv, precis som du är.
Vi älskar dig ändå.
Kanske mycket mer än du tror...
Jag hjärtar modighet!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
(Bild: Google)
Inne: Ute:
Countrymusik Lager av Falskhet
Romantik Venomous Poison
Sanna Jag Lögn
Att Våga Fiender
Ida Vackra fasader
Karolina Klätterapor
Humlor Snödrivor
När du varje morgon sminkar ditt redan så vackra ansikte,
vad rör sig i ditt huvud då?
Du har kanske märkt att jag har blivit lite mer poetisk med mitt skrivande.
Vet faktiskt inte vad som hänt med mig. Kanske har jag nått en tonårskris.
Kanske håller jag på att bli den kreativa människa vi alla vill bli.
Den som vi alla måste hitta för att livet ska bli en dans i paradiset.
Men jag höll faktiskt på att berätta någonting.
Jag sitter på en sanning just nu, och jag måste dela med mig av denna erfarenhet.
Och dessutom är det ganska obekvämt att sitta på sanningar. De kan aldrig vara stilla.
De bara hoppar runt och vill att alla ska se dem. Buckligt värre för rumpan.
Sanningen jag nu sitter på är något du kanske kommer att hata.
Kanske kommer du att älska det.
Men det kommer alltid att vara en sanning.
När du står framför spegeln och möter din blick, vad tänker du då?
När du varje morgon sminkar ditt redan så vackra ansikte,
vad rör sig i ditt huvud då?
Smink är Gift.
Venomous Poison.
Och gift är farligt för oss.
Du är vacker. Du är underbar.
Så varför döljer du dig under ett lager falskhet?
Kom fram... Visa oss dig själv.
Bjud på dig själv.
Vi älskar dig ändå.
Ungdomen är den vackraste som finns.
Den är skör och nyfödd.
Och den är tiden vi människor är som vackrast.
Våra ansikten är fortfarande mjuka och oskyldiga.
Men vi döljer skönheten under ett lager falskhet.
Vi döljer den med ett kletigt lager smink.
När vi tvättar bort falskheten och möter sanningen
tycker vi falskheten är den sköna.
Under den vackra fasaden finns ingenting kvar.
Våra sanna jag tynar bort. Vi åldras.
Men vi vill ha falskheten på våra ansikten.
För varje gång vi tvättar bort lagret av lögn möter vi ett äldre ansikte.
Vi förstör oss.
När du står framför spegeln och sminkar dig rör sig en tanke i ditt medvetande.
Jag duger inte som jag är. Jag vill vara vacker.
Din underbara kropp, ditt tempel, lyssnar på dig.
Jag duger inte... Jag duger inte... Jag är inte vacker...
Och din underbara kropp lyder dig.
Den gör dig fulare.
Your wish is my command.
Så våga lämna bort lagret av falskhet ibland.
Bjud på dig själv, precis som du är.
Vi älskar dig ändå.
Kanske mycket mer än du tror...
Jag hjärtar modighet!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
(Bild: Google)
Inne: Ute:
Countrymusik Lager av Falskhet
Romantik Venomous Poison
Sanna Jag Lögn
Att Våga Fiender
Ida Vackra fasader
Karolina Klätterapor
Humlor Snödrivor
Hjärtan som Dunkar
När man känner sitt hjärta slå ett extra slag, då vet man.
Då vet man att man är kär.
När allt tar ett skutt så fort du ser Honom.
Möter hans blick och låter dig drunkna i hans ögon.
När allt blir en dans på rosor, då vet man.
Då vet man att man är kär.
Och det är det man firar denna rosenröda dag.
Glad alla hjärnans dag alla Sötsaker ute i världen!
Ni är alla speciella varelser, och om ni skulle se det själva
skulle jorden vara en mycket bättre plats att leva på.
Älska allt och alla.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
(Bild: Google)
Då vet man att man är kär.
När allt tar ett skutt så fort du ser Honom.
Möter hans blick och låter dig drunkna i hans ögon.
När allt blir en dans på rosor, då vet man.
Då vet man att man är kär.
Och det är det man firar denna rosenröda dag.
Glad alla hjärnans dag alla Sötsaker ute i världen!
Ni är alla speciella varelser, och om ni skulle se det själva
skulle jorden vara en mycket bättre plats att leva på.
Älska allt och alla.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
(Bild: Google)
När Klumpar I Magen Växer
Känslan av att drunkna finns där.
Den slingrar sig, äter sig in under huden.
Du drar efter andan och upptäcker,
att det inte längre finns något syre du kan andas.
Allt är dött och stilla.
Du sluter dina ögon och knyter händerna.
Du hoppas att allt ska vara över.
Som en mardröm som etsar sig fast i dina sinnen.
Men detta är ingen mardröm.
Detta är när klumpar i magen växer.
Du ber stilla en bön.
Låt mig leva.
Låt mig få känna luft smeka mig.
Du tittar upp genom tårfyllda ögon.
Jag vill inte dö såhär.
Men det finns inget du kan göra.
Du kan bara dra ett djupt andetag och upptäcka,
att det inte längre finns någon syre du kan andas.
Känslan av att drunkna finns där.
Den lever vidare,
även när allt är borta.
Detta är sanningen.
Detta är när klumpar i magen växer.
När de förgör dig innifrån.
Inget att göra,
inget finns kvar.
Allt hopp är sedan länge förstört.
Du kan bara sluta dina ögon och upptäcka,
att det inte längre finns någon syre du kan andas.
Detta är känslan av att drunkna.
När syret tagit slut...
(Bild: MirandaMirre 2009 "Även Droppar Drunknar" ) Copyright!!!
Den slingrar sig, äter sig in under huden.
Du drar efter andan och upptäcker,
att det inte längre finns något syre du kan andas.
Allt är dött och stilla.
Du sluter dina ögon och knyter händerna.
Du hoppas att allt ska vara över.
Som en mardröm som etsar sig fast i dina sinnen.
Men detta är ingen mardröm.
Detta är när klumpar i magen växer.
Du ber stilla en bön.
Låt mig leva.
Låt mig få känna luft smeka mig.
Du tittar upp genom tårfyllda ögon.
Jag vill inte dö såhär.
Men det finns inget du kan göra.
Du kan bara dra ett djupt andetag och upptäcka,
att det inte längre finns någon syre du kan andas.
Känslan av att drunkna finns där.
Den lever vidare,
även när allt är borta.
Detta är sanningen.
Detta är när klumpar i magen växer.
När de förgör dig innifrån.
Inget att göra,
inget finns kvar.
Allt hopp är sedan länge förstört.
Du kan bara sluta dina ögon och upptäcka,
att det inte längre finns någon syre du kan andas.
Detta är känslan av att drunkna.
När syret tagit slut...
(Bild: MirandaMirre 2009 "Även Droppar Drunknar" ) Copyright!!!
I betraktarens Ögon
Det tog ett bra tag innan jag kom på ett hälsosamt blogginlägg för er andra att ta lärdom av. Jag funderarde länge till och från, men nu har jag ett på G här, vilket ni kanske redan har märkt. Och alla ni bloggläsare som väntat och väntat, bönat och bett om ett nytt inlägg vill jag be om ursäkt för att ni får ett nytt först nu.
Dagens ämne är skönhet, förresten. Vad är ett vackert ansikte?
(Bild: Google. Marilyn Monroe var vacker, men det tycker inte alla. Vad är då skönhet?)
Jag satt och funderarde på varför skönheten är så farlig. Snygga människor a'la Shönheten själv är oftast så bittra i sinnet att man blir vettskrämd. De leker italienska maffian och håller lådan som ruttna ägg.
Samma sak är det i naturriket. Fingerborgsblomman är en otroligt vacker skapelse, men dödlig i stor mängd.
Samma sak är det med Flugsvampen. Den är helt klart den vackraste svampen av dem alla, men dödlig.
(Fingerborgsblomman och Flugsvampen. Bilder: Google)
Männiksor som är underbara innuti är oftast så fula man bara kan bli, eller högst troligen medelmåttiga.
Varför kan man ju undra. Borde det inte vara tvärt om?
När jag funderade vidare slog det mig att det måste symboliserar någonting, att skönheten inte behöver vara någonting obligatoriskt, inget måste, aldrig ett privilegium. Det finns kanske inte någon som är vackert, utan bara människor som vill se det vackert. Om en människa är riktigt elak vill vi se henne vacker för att något ska vara bra på den människan. Våra ögon placerar skönheten i olika fack.
Kanske ser allt egentligen precis likadant ut, men att egenskaper gör att vi ser människorna som vi ser dem.
Vi vill kanske se ondskan vacker, för att vi själva tycker den är coolt och spännande. Något helt annat än vi själva är, och därför också någonting vackert. Det finns alltid någon teori, kanske har du själv en.
I alla fall så är jag hundra på att vi aldrig ska ta skönheten för given. Det är våra ögon som gör den till vad den är, tillsammans med våra tankar och vår uppfattning om saker och ting.
Hmm... Någon som alls fattar något av detta inlägg? Troligtvis inte.
Låt mig uttrycka mig såhär:
Detta år är sanningens år. Vi tjänar ingenting på att ljuga, det kommer att avslöjas fortare än du vill.
Årets första sanning jag vill skriva om på min blogg har jag just försökt berätta om, alltså att :
I grund och botten är all mänsklighet likadan. Vi är ett och vi är allt. Därför är alla lika vackra, alla lika smarta, men våra ögon uppfattar oss olika. Inget öga ser samma sak.
Ser vi då sanningen och har vi då makten att döma ut en person?
Inne: Ute:
Majong Ordet Skönhet
Skrattattacker Ilska
Sanning Bedrägeri
Nytt år Dåtid
H&M Håliga byxor
Historia Bedömning
Singlar Falsk förälskelse
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Dagens ämne är skönhet, förresten. Vad är ett vackert ansikte?
(Bild: Google. Marilyn Monroe var vacker, men det tycker inte alla. Vad är då skönhet?)
Jag satt och funderarde på varför skönheten är så farlig. Snygga människor a'la Shönheten själv är oftast så bittra i sinnet att man blir vettskrämd. De leker italienska maffian och håller lådan som ruttna ägg.
Samma sak är det i naturriket. Fingerborgsblomman är en otroligt vacker skapelse, men dödlig i stor mängd.
Samma sak är det med Flugsvampen. Den är helt klart den vackraste svampen av dem alla, men dödlig.
(Fingerborgsblomman och Flugsvampen. Bilder: Google)
Männiksor som är underbara innuti är oftast så fula man bara kan bli, eller högst troligen medelmåttiga.
Varför kan man ju undra. Borde det inte vara tvärt om?
När jag funderade vidare slog det mig att det måste symboliserar någonting, att skönheten inte behöver vara någonting obligatoriskt, inget måste, aldrig ett privilegium. Det finns kanske inte någon som är vackert, utan bara människor som vill se det vackert. Om en människa är riktigt elak vill vi se henne vacker för att något ska vara bra på den människan. Våra ögon placerar skönheten i olika fack.
Kanske ser allt egentligen precis likadant ut, men att egenskaper gör att vi ser människorna som vi ser dem.
Vi vill kanske se ondskan vacker, för att vi själva tycker den är coolt och spännande. Något helt annat än vi själva är, och därför också någonting vackert. Det finns alltid någon teori, kanske har du själv en.
I alla fall så är jag hundra på att vi aldrig ska ta skönheten för given. Det är våra ögon som gör den till vad den är, tillsammans med våra tankar och vår uppfattning om saker och ting.
Hmm... Någon som alls fattar något av detta inlägg? Troligtvis inte.
Låt mig uttrycka mig såhär:
Detta år är sanningens år. Vi tjänar ingenting på att ljuga, det kommer att avslöjas fortare än du vill.
Årets första sanning jag vill skriva om på min blogg har jag just försökt berätta om, alltså att :
I grund och botten är all mänsklighet likadan. Vi är ett och vi är allt. Därför är alla lika vackra, alla lika smarta, men våra ögon uppfattar oss olika. Inget öga ser samma sak.
Ser vi då sanningen och har vi då makten att döma ut en person?
Inne: Ute:
Majong Ordet Skönhet
Skrattattacker Ilska
Sanning Bedrägeri
Nytt år Dåtid
H&M Håliga byxor
Historia Bedömning
Singlar Falsk förälskelse
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Snö, Is & Julstämning
Jaa, då sitter man här. Tittar ut. Studerar iskristallerna på fönstret. Känner av kylan från snön som lagt sig som ett vitt dun över marken. Nu är det vinter på riktigt. Inte sådär plaskigt snöigt och falsk kyla.
Nu ligger snön faktiskt kvar, och kylan färgar näsorna röda så fort man sticker ut den på semester genom ytterdörren.
Så jag måste bara få säga: Yesss!
Julen är allas våran bästa vän. Snart tittar även han in på eftermiddagste. Nedräkningen har börjat.
Vi städar upp oss, pyntar hemmen, så att våra känslor även i år får ha något på G med julen. Pirrigt. Förväntansfullt. Love is in the air!
Och så finns det de människor som väljer att göra något häpnadsväckande för att charma julen.
De människorna brukar röra sig i mina kretsar. Alla år, samma sak. Mirre är igång och färgar traditionerna med ny målarfärg. Ut med det gamla, in med det knäppa.
Och alla år får hon en överdos av julens kärlek.
Det hon har gjort hittills krävde lite hjälp av goda pepparkaksvänner: Karolina Wallin och Ida Ingström.
Låt mig berätta om det evangeliet:
Fredagskvällar brukar innebära försoffade latmaskar med chipsrester hängande ur mungiporna. Knappast någon julen gillar.
För att göra något dramatiskt åkte därför Ida och jag till Karolina. Hon har alltid trevligheter på gång. Viss asaker som vi gör kan man bara inte avslöja. Allt för Weirdo, till och med för att vara lilla trevliga jag.
Den här dagen ville vi vara juliga. Vi kokade upp glögg och gjorde kräm. Vi stånkade och stönade i köket ( eller inte jag. Jag smet från hela alltihopa och spelade fiol. ).
Hux Flux hamnade vi ute på backen. Allting var packat i en korg. Peparkakor med extra sirap, filtar att sitta på, och ( ja, jag vet. Hemskt egentligen med tanke på hur någa jag är med saker ) den gamla fiolen från 1930- talet ( en detalj bara jag lägger värde vid ). Tomteluvorna vajde på toppen av våra huvuden. Mörkret omgav oss.
Jag kunde bara inte motstå frestelsen att skrämma upp dem med ghostfantasier. Tyvärr drabbade skräcken även mig, så lugna var vi ju inte riktigt där vi gick och tänkte på GrudgeFlickor och störda demoner.
Vi hittade till en liten skog där vi slog oss ner och började smaska på vår viterpicknick. Vi tände ljus som spred ett varmt sken i en ring där vi satt. JULSTÄMNING, gott folk, JULSTÄMNING!
Just när jag plockat fram violinen och börjat spela kommer en underlig gubbe och en ännu underligare hund.
Jag, som alltid när mitt sociala jag blivit höög, började prata som ett fyllo. Jag frågade hur han tyckte det lät. Bra, enligt han. Katastrof, enligt mig. Så frågade han vad jag hette. Jag "råkade" svara att jag inte visste. Då sa han att det var speciellt att vara ute i skogen, spela fiol, tända ljus och dricka glögg.
Frågar du mig är det hur normalt som helst.
När han gick började Ida sjunga, och jag accompanjerade henne på den ostämda fiolen som frös. Stackars liten.
Karolina är rädd för hundar så efter att den där gubben varit och hälsat på var hon uppskärrad. Vi fick lov att vandra iväg hemmåt. Under resan hemmåt sjöng vi jullåtar och hade skojigt. Julen var stolt över oss och tänkte nästan gifta sig med oss, men det hann han inte förrän vi hittade några snygga pojkar i ett dike. De hade kört omkull och försökte fly ifrån oss ( tyvärr är Anton och Björn inte så snabba ) men det funkar inte så bra när vi tjejer är igång. Roligt med dem hade vi.
Kvällen började lida mot sitt slut. Vi avslutade med en av Sällskapsresorna- filmerna. Elva for Ida och jag hem.
Jag ska försöka stoppa skrivarflödet medans jag ännu kan.
Julen är en så härlig tid så jag måste skona dig från alla grymt långa inlägg.
Så Merry X-mas, everybody.
Försök att känna julstämning. Det kanske imponerar på julen.
Jag hjärtar julen!
Jag hjärtar er! <3
//MirandaMirre
Inne: Ute:
Julen Ghost
Vintern Hundar
Snö Regn
Glögg Barrkakor
Tomteluvor Kallt kräm
Trummor Hemliga väskfack
Scania Dansband
Nu ligger snön faktiskt kvar, och kylan färgar näsorna röda så fort man sticker ut den på semester genom ytterdörren.
Så jag måste bara få säga: Yesss!
Julen är allas våran bästa vän. Snart tittar även han in på eftermiddagste. Nedräkningen har börjat.
Vi städar upp oss, pyntar hemmen, så att våra känslor även i år får ha något på G med julen. Pirrigt. Förväntansfullt. Love is in the air!
Och så finns det de människor som väljer att göra något häpnadsväckande för att charma julen.
De människorna brukar röra sig i mina kretsar. Alla år, samma sak. Mirre är igång och färgar traditionerna med ny målarfärg. Ut med det gamla, in med det knäppa.
Och alla år får hon en överdos av julens kärlek.
Det hon har gjort hittills krävde lite hjälp av goda pepparkaksvänner: Karolina Wallin och Ida Ingström.
Låt mig berätta om det evangeliet:
Fredagskvällar brukar innebära försoffade latmaskar med chipsrester hängande ur mungiporna. Knappast någon julen gillar.
För att göra något dramatiskt åkte därför Ida och jag till Karolina. Hon har alltid trevligheter på gång. Viss asaker som vi gör kan man bara inte avslöja. Allt för Weirdo, till och med för att vara lilla trevliga jag.
Den här dagen ville vi vara juliga. Vi kokade upp glögg och gjorde kräm. Vi stånkade och stönade i köket ( eller inte jag. Jag smet från hela alltihopa och spelade fiol. ).
Hux Flux hamnade vi ute på backen. Allting var packat i en korg. Peparkakor med extra sirap, filtar att sitta på, och ( ja, jag vet. Hemskt egentligen med tanke på hur någa jag är med saker ) den gamla fiolen från 1930- talet ( en detalj bara jag lägger värde vid ). Tomteluvorna vajde på toppen av våra huvuden. Mörkret omgav oss.
Jag kunde bara inte motstå frestelsen att skrämma upp dem med ghostfantasier. Tyvärr drabbade skräcken även mig, så lugna var vi ju inte riktigt där vi gick och tänkte på GrudgeFlickor och störda demoner.
Vi hittade till en liten skog där vi slog oss ner och började smaska på vår viterpicknick. Vi tände ljus som spred ett varmt sken i en ring där vi satt. JULSTÄMNING, gott folk, JULSTÄMNING!
Just när jag plockat fram violinen och börjat spela kommer en underlig gubbe och en ännu underligare hund.
Jag, som alltid när mitt sociala jag blivit höög, började prata som ett fyllo. Jag frågade hur han tyckte det lät. Bra, enligt han. Katastrof, enligt mig. Så frågade han vad jag hette. Jag "råkade" svara att jag inte visste. Då sa han att det var speciellt att vara ute i skogen, spela fiol, tända ljus och dricka glögg.
Frågar du mig är det hur normalt som helst.
När han gick började Ida sjunga, och jag accompanjerade henne på den ostämda fiolen som frös. Stackars liten.
Karolina är rädd för hundar så efter att den där gubben varit och hälsat på var hon uppskärrad. Vi fick lov att vandra iväg hemmåt. Under resan hemmåt sjöng vi jullåtar och hade skojigt. Julen var stolt över oss och tänkte nästan gifta sig med oss, men det hann han inte förrän vi hittade några snygga pojkar i ett dike. De hade kört omkull och försökte fly ifrån oss ( tyvärr är Anton och Björn inte så snabba ) men det funkar inte så bra när vi tjejer är igång. Roligt med dem hade vi.
Kvällen började lida mot sitt slut. Vi avslutade med en av Sällskapsresorna- filmerna. Elva for Ida och jag hem.
Jag ska försöka stoppa skrivarflödet medans jag ännu kan.
Julen är en så härlig tid så jag måste skona dig från alla grymt långa inlägg.
Så Merry X-mas, everybody.
Försök att känna julstämning. Det kanske imponerar på julen.
Jag hjärtar julen!
Jag hjärtar er! <3
//MirandaMirre
Inne: Ute:
Julen Ghost
Vintern Hundar
Snö Regn
Glögg Barrkakor
Tomteluvor Kallt kräm
Trummor Hemliga väskfack
Scania Dansband
Rädslor vs Sjukdomar
Jag vet redan nu att detta kommer att bli ett långt inlägg, men jag skulle vilja att du läste det. Jag vill inte plåga dig med mina ramslor, och det är inte heller min mening med detta inlägg. Min mening är att du ska få reda på sanningen bakom den "livsfarliga" svininfluensan. Den som skrämmer oss människor till den grad så att vi måste spruta in den i våra kroppar så den verkligen ska ta kol på oss. Varför plåga friska kroppar?
Låt oss ta hela denna hemska historia från början, så du förstår allting.
Tänk dig att svininfluensan inte änns finns.
Läkemedelsindustrin är den ledande banditen som tjänar mer pengar på ett år än du någonsin kan räkna.
De tjänar dem på andra människor sjukdomar och lidande.
De vill tjäna mer och mer och mer... De är helt besatta av pengarna som hela tiden måste rulla in på miljardvinst varje år.
Det är som när du är godissugen. Ju mer du äter, ju mer vill du också ha.
Tillsist är de så besatta av miljarderna att de slutar tänka sunt. De tänker bara på hur de ska tjäna mest.
Skit i om människor får lida för det, bara läkemedelsindustrin får sina pengar.
Deras senaste påfund är H1N1.
Det började med att några personer dog av en helt vanlig influensa, precis som de gör alla år. Jag slår vad om att de som dog var fattiga och led av svält.
Då kom dessa smarta gubbar på att de skulle sprida rykten om ett livsfarligt influensavirus. De sålde det till media, de kanske lade på några siffron när det gällde dödfallen. Media svalde det med hull och hår.
Såklart, när det kom från ledande forskare inom läkemedel.
I själva verket fanns den inte.
Man skrämde upp jordens befolkning till max. Alla blev rädda att de skulle bli sjuka och dö.
Lekemedelsindustrin satt bara på sina höga hästar och njöt av uppståndelsen.
De skulle snart presentera deras viktigaste spelkort: Vaccin. Bara alla var tillräckligt rädda, så att alla skulle vilja vaccinera sig.
Så kom den dag då man började sälja vaccinet man tagit fram åt länderna runt om i världen.
Ingen vet vad vaccinet egentligen innehåller. Det man vet är att det innehåller ägg, som gör att vi människor får hönans dna i kroppen. Hur roligt är det? Chansen är stor att det på något sätt visar sig i våran hälsa. Har vi riktigt otur kanske det börjar växa fjädrar på oss.
Vaccinet innehåller också ett ämne som skadar våran hjärna. Vi blir dummare än vi varit förrut. Läkemedelsindustrin vill ha slavar som lever på medicin, så att de ska få sina miljarder.
Det betyder att de vill att vi ska bli sjuka.
Det blir vi också av deras vaccin.
Hur många har inte fått "biverkningar" av det i form av feber och spyande? Och om det är biverkningar, vad är då de riktiga verkningarna?
Vad är vi rädda för egentligen?
Det är våra rädslor som leder till sjukdomarna.
Jag vill bara råda dig att för allt i världen INTE vaccinera dig. Det kan bli det sista du gör, innan vi hittar dig tre meter ner i jorden, inuti en kista.
Jag hjärtar er! <3
//MirandaMirre
(Bild: Google
Låt oss ta hela denna hemska historia från början, så du förstår allting.
Tänk dig att svininfluensan inte änns finns.
Läkemedelsindustrin är den ledande banditen som tjänar mer pengar på ett år än du någonsin kan räkna.
De tjänar dem på andra människor sjukdomar och lidande.
De vill tjäna mer och mer och mer... De är helt besatta av pengarna som hela tiden måste rulla in på miljardvinst varje år.
Det är som när du är godissugen. Ju mer du äter, ju mer vill du också ha.
Tillsist är de så besatta av miljarderna att de slutar tänka sunt. De tänker bara på hur de ska tjäna mest.
Skit i om människor får lida för det, bara läkemedelsindustrin får sina pengar.
Deras senaste påfund är H1N1.
Det började med att några personer dog av en helt vanlig influensa, precis som de gör alla år. Jag slår vad om att de som dog var fattiga och led av svält.
Då kom dessa smarta gubbar på att de skulle sprida rykten om ett livsfarligt influensavirus. De sålde det till media, de kanske lade på några siffron när det gällde dödfallen. Media svalde det med hull och hår.
Såklart, när det kom från ledande forskare inom läkemedel.
I själva verket fanns den inte.
Man skrämde upp jordens befolkning till max. Alla blev rädda att de skulle bli sjuka och dö.
Lekemedelsindustrin satt bara på sina höga hästar och njöt av uppståndelsen.
De skulle snart presentera deras viktigaste spelkort: Vaccin. Bara alla var tillräckligt rädda, så att alla skulle vilja vaccinera sig.
Så kom den dag då man började sälja vaccinet man tagit fram åt länderna runt om i världen.
Ingen vet vad vaccinet egentligen innehåller. Det man vet är att det innehåller ägg, som gör att vi människor får hönans dna i kroppen. Hur roligt är det? Chansen är stor att det på något sätt visar sig i våran hälsa. Har vi riktigt otur kanske det börjar växa fjädrar på oss.
Vaccinet innehåller också ett ämne som skadar våran hjärna. Vi blir dummare än vi varit förrut. Läkemedelsindustrin vill ha slavar som lever på medicin, så att de ska få sina miljarder.
Det betyder att de vill att vi ska bli sjuka.
Det blir vi också av deras vaccin.
Hur många har inte fått "biverkningar" av det i form av feber och spyande? Och om det är biverkningar, vad är då de riktiga verkningarna?
Vad är vi rädda för egentligen?
Det är våra rädslor som leder till sjukdomarna.
Jag vill bara råda dig att för allt i världen INTE vaccinera dig. Det kan bli det sista du gör, innan vi hittar dig tre meter ner i jorden, inuti en kista.
Jag hjärtar er! <3
//MirandaMirre
(Bild: Google
Pånyttfödelsens Eld
Idag känner jag mig kreativ. Det riktigt bubblar i kroppen (tur att min hud inte börjat bubbla...).
Så jag måste helt enkelt skriva ytterligare ett inlägg. Så att du ska ha någonting annat att göra än att slaffsa runt i blötsnön och leka murmeldjur med snö öron. Eller något i den stilen ( tur för dig att jag inte riktigt har på klart hur ett murmeldjur ser ut. ).
Jag ska inte plåga dig med meterlånga inlägg, som jag ibland brukar använda som mitt värsta tortyrredskap.
Nej, idag tänker jag faktiskt skriva passligt långt, så alla murmeldjur med snö öron orkar läsa mina upplyftande ord.
Nu är det så att jag håller på att förändra mitt craziga jag till något som kan tänkas vara ganska normalt.
Jag antar att du genast tänker: Yes, nu är det slut med denna persons underliga beteénde.
Inte för att jag tänkte sluta vara hyper och leka Ulla-Bella, springa runt och "tala" i telefon med fallsett röst och snacke dansken. Nej, tvärtom, kära vänner. Det är snarare ett tecken på att jag lever och är vid mina sinnens fulla bruk ( Hmm... Eller, sådär halft ialla fall... )
Det sättet jag håller på att förändra mig är snarare att jag håller på att komma underfund med saker och ting.
Saker som jag gjort fel i några månader nu.
Saker som gör människor ovanligt dumma i huvudet.
Fråga mig inte vad dessa saker är för något. Jag vet knappt det själv.
Det enda jag vet är att jag vill födas igen till en mindre dumhuvad människa.
Mirre har lyckats göra en bravad på sistone också... ( Som vanligt då alltså, jag är proffs på att göra saker pinsamma för mig själv. )
Inom kärleken dessutom... (Hmm, en bravad i min smak alltså. Vem är det det gäller denhär gången då?)
Nä, nu håller det här inlägget på att spåra ur.
Kanske min kreativitet håller på att övergå i knasighet. Vänta bara när jag börjar springa runt här och leka Dr Crazy, med håret på ända, kinderna svarta därför att datorn har exploderat av min knäpphet.
Ni vet ju vad som hänt då... Mirre har blivit knasig av all överflödig kreativitet. ( Och såklart p.g.r av att hon just nu är förälskad, tyvärr... )
Hjälp, jag tror jag ska ringa dårhuset med det samma, ifall det nu skulle råka sig så att denna typ som just nu sitter och skriver blir allmänt... som Mirre alltid brukar vara!:D
Så Chiao, friends. (:
Jag hjärtar er! <3
//MirandaMirre
Inne: Ute:
Solstollarna Dåliga dokusåpor
Scaniamänn Yttermark
Lokaler Utedass
Snö Röda Kinder
Ulla-Bella Grisar
Kärlek Likgiltighet
Matrix-filmen Bitch-filmer
Så jag måste helt enkelt skriva ytterligare ett inlägg. Så att du ska ha någonting annat att göra än att slaffsa runt i blötsnön och leka murmeldjur med snö öron. Eller något i den stilen ( tur för dig att jag inte riktigt har på klart hur ett murmeldjur ser ut. ).
Jag ska inte plåga dig med meterlånga inlägg, som jag ibland brukar använda som mitt värsta tortyrredskap.
Nej, idag tänker jag faktiskt skriva passligt långt, så alla murmeldjur med snö öron orkar läsa mina upplyftande ord.
Nu är det så att jag håller på att förändra mitt craziga jag till något som kan tänkas vara ganska normalt.
Jag antar att du genast tänker: Yes, nu är det slut med denna persons underliga beteénde.
Inte för att jag tänkte sluta vara hyper och leka Ulla-Bella, springa runt och "tala" i telefon med fallsett röst och snacke dansken. Nej, tvärtom, kära vänner. Det är snarare ett tecken på att jag lever och är vid mina sinnens fulla bruk ( Hmm... Eller, sådär halft ialla fall... )
Det sättet jag håller på att förändra mig är snarare att jag håller på att komma underfund med saker och ting.
Saker som jag gjort fel i några månader nu.
Saker som gör människor ovanligt dumma i huvudet.
Fråga mig inte vad dessa saker är för något. Jag vet knappt det själv.
Det enda jag vet är att jag vill födas igen till en mindre dumhuvad människa.
Mirre har lyckats göra en bravad på sistone också... ( Som vanligt då alltså, jag är proffs på att göra saker pinsamma för mig själv. )
Inom kärleken dessutom... (Hmm, en bravad i min smak alltså. Vem är det det gäller denhär gången då?)
Nä, nu håller det här inlägget på att spåra ur.
Kanske min kreativitet håller på att övergå i knasighet. Vänta bara när jag börjar springa runt här och leka Dr Crazy, med håret på ända, kinderna svarta därför att datorn har exploderat av min knäpphet.
Ni vet ju vad som hänt då... Mirre har blivit knasig av all överflödig kreativitet. ( Och såklart p.g.r av att hon just nu är förälskad, tyvärr... )
Hjälp, jag tror jag ska ringa dårhuset med det samma, ifall det nu skulle råka sig så att denna typ som just nu sitter och skriver blir allmänt... som Mirre alltid brukar vara!:D
Så Chiao, friends. (:
Jag hjärtar er! <3//MirandaMirre
Inne: Ute:
Solstollarna Dåliga dokusåpor
Scaniamänn Yttermark
Lokaler Utedass
Snö Röda Kinder
Ulla-Bella Grisar
Kärlek Likgiltighet
Matrix-filmen Bitch-filmer
Själaband och Lyckorus
För några dagar sedan hände något fantastiskt!
Efter att jag läst på ett engelska prov ( jag kan faktiskt också vara en helt vanlig människa!;P )
plockade jag upp min halft bortglömda violin, stationerade den på min axel och började spela.
Ju längre jag spelade, ju mer koncentrerade jag mig på nyanserna i tonerna.
Nu kommer vi till det fantastiska.
Plötsligt känner jag hur ivern växer inom mig som den starkaste blodstörst. Jag känner hur mina kinder hettar av styrkan jag placerar i musiken, hur jag närmast börjar svettas av extas. Jag är förlorad. Förlorad i instrumentets klingande.
För varje vibration strängarna avger vibrerar även jag.
Det är nästan så att man vill skratta högt av glädje.
Fastän alla toner inte var så rena,
fastän allt inte blev perfekt,
kände man ändå av bandet som knutits mellan själen och instrumentet.
Min arm blir varm av elden som brinner i fingrarna.
Jag vet knappt var jag slutar och var violinen börjar.
Vi är ett jag och fiolen, och för mig finns det inget bättre!
Jag tänkte faktiskt börja gråta när jag plockade ner fiolen från axeln och studerade dess former.
Jag kände en äkta, stark kärlek som gjorde mig full av lycka.
Tänk att en träbit kan betyda så mycket för en människa. (:
Jag hjärtar violiner!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <'3
Efter att jag läst på ett engelska prov ( jag kan faktiskt också vara en helt vanlig människa!;P )
plockade jag upp min halft bortglömda violin, stationerade den på min axel och började spela.
Ju längre jag spelade, ju mer koncentrerade jag mig på nyanserna i tonerna.
Nu kommer vi till det fantastiska.
Plötsligt känner jag hur ivern växer inom mig som den starkaste blodstörst. Jag känner hur mina kinder hettar av styrkan jag placerar i musiken, hur jag närmast börjar svettas av extas. Jag är förlorad. Förlorad i instrumentets klingande.
För varje vibration strängarna avger vibrerar även jag.
Det är nästan så att man vill skratta högt av glädje.
Fastän alla toner inte var så rena,
fastän allt inte blev perfekt,
kände man ändå av bandet som knutits mellan själen och instrumentet.
Min arm blir varm av elden som brinner i fingrarna.
Jag vet knappt var jag slutar och var violinen börjar.
Vi är ett jag och fiolen, och för mig finns det inget bättre!
Jag tänkte faktiskt börja gråta när jag plockade ner fiolen från axeln och studerade dess former.
Jag kände en äkta, stark kärlek som gjorde mig full av lycka.
Tänk att en träbit kan betyda så mycket för en människa. (:
Jag hjärtar violiner!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <'3
När Sjundehimlar Störtdyker
Att sitta och fundera har blivit en av mina favorit sysselsättningar.
Just nu sitter jag och funderar på varför allt kan kännas deprimerande, fast det egentligen skulle behövas kännas underbart.
Man har en familj, som förstår en till punkt & pricka. Som är underbar på alla de sätt. Man har ett hus, ett rum och andra nödvändiga tillhörigheter (som en dator till exempel (<'3)). Man har många helt underbara vänner (och en söt tvillingsjäl Isabel) att älska. Alla helt unika och med helt olika personligheter. Det är som att gå till en godisaffär. Där finns massor med olika godsaker att väjla mellan. Helst tar du en bit av alltihop.
Och dessutom är man förälskad.
Men fastän man befinner sig i Sjunde himmeln är det någonting som skavar och blöder i kanten.
Man har känslan av att någonting inte funkar just nu.
Livsglädjen som brukar fylla ögonen med glitter tittar bara matt tillbaka när man letar efter den.
Ska det alltid vara så?
Nej, är svaret jag söker.
Vill livet inte leka lekar med en som det gjorde när man var ett barn måste man hitta på något nytt.
Kan du inte le kan du skratta. Kan du inte gå kan du springa.
Att leva är trots allt den bästa gåvan du kan få.
Så varför kasta bort glädjen bara för att Sjunde himmeln störtdyker ibland?
Bygg vingar på den istället och flyg upp igen.
Ge inte upp hoppet. Världen blir bättre, men det börjar med dig. Älska dig själv och världen kommer att le tillbaka mot dig.
Det finns ingen som du och det är värt att fira varje sekund du existerar med att tycka om dig själv.
Tänk vad ledsen du blir när någon fäller en vass kommentar och sticker hål på din skyddsbubbla.
Hur är det då inte med dig själv och din kropp om du hela tiden ser ner på den och föraktar den med elaka tankar. Du skulle gråta och det är också precis vad din kropp gör.
Hmm, jag tror jag just fick ett svar på varför jag känner mig deprimerad.
Jag tycker inte om mig själv hela tiden. Jag behöver höra de tre stora orden hela tiden för att tro det: "Jag Älskar Dig".
När jag inte hör dem tror jag att jag inte är omtyckt. Hatad. Som ett löv på en motorväg: Överkörd, På slirad och Bortglömd.
När allt kommer omkring så kanske inte fallet är riktigt så. Man kanske kan vara älskad utan att beheöva daltas runt med en massa hjärtan och tre stora ord som kanske är mer osanning att säga högt.
Så när Sjunde himmlar störtdyker går det att flyga dem tillbaka upp i skyn genom att älska allt levande runtomkring.
Ordspråket "Som man bäddar får man ligga" stämmer mycket bra.
Går du runt och hatar allt och alla så hatar dessa allt och alla också dig.
Älskar du allt och alla så kommer allt och alla att älska dig tillbaka.
Så enkelt och vackert, men ända så svårt och farligt.
Min Sjunde himmel har flygit tillbaka till sin ursprungliga plats.
Musik brukar ha den inverkan på mig. Bara jag låter mig sjunka ner genom ytan, ner till botten där det verkliga innehållet finns ändras mina känslor. Ett underbart fenomen.
Det är därför jag älskar musik.
Den ger mig mitt hopp tillbaka och fyller mig med den kärlek jag ibland tappat på vägen.
Jag älskar Livet. Jag älskar Världen.
Och du ser ut att behöva en kommentar du också.
Du är vacker som du är, jag älskar dig så som du är och jag är lycklig för att du finns.
Jag tror hela världen är lycklig för att du förgyller den med din person.
Så lyd mitt råd: Älska dig själv och fortsätt sedan att älska andra.
Ta en promenad och tänk på hur vackert allt är.
Jag hjärtar er!!! <'3
//MirandaMirre
Just nu sitter jag och funderar på varför allt kan kännas deprimerande, fast det egentligen skulle behövas kännas underbart.
Man har en familj, som förstår en till punkt & pricka. Som är underbar på alla de sätt. Man har ett hus, ett rum och andra nödvändiga tillhörigheter (som en dator till exempel (<'3)). Man har många helt underbara vänner (och en söt tvillingsjäl Isabel) att älska. Alla helt unika och med helt olika personligheter. Det är som att gå till en godisaffär. Där finns massor med olika godsaker att väjla mellan. Helst tar du en bit av alltihop.
Och dessutom är man förälskad.
Men fastän man befinner sig i Sjunde himmeln är det någonting som skavar och blöder i kanten.
Man har känslan av att någonting inte funkar just nu.
Livsglädjen som brukar fylla ögonen med glitter tittar bara matt tillbaka när man letar efter den.
Ska det alltid vara så?
Nej, är svaret jag söker.
Vill livet inte leka lekar med en som det gjorde när man var ett barn måste man hitta på något nytt.
Kan du inte le kan du skratta. Kan du inte gå kan du springa.
Att leva är trots allt den bästa gåvan du kan få.
Så varför kasta bort glädjen bara för att Sjunde himmeln störtdyker ibland?
Bygg vingar på den istället och flyg upp igen.
Ge inte upp hoppet. Världen blir bättre, men det börjar med dig. Älska dig själv och världen kommer att le tillbaka mot dig.
Det finns ingen som du och det är värt att fira varje sekund du existerar med att tycka om dig själv.
Tänk vad ledsen du blir när någon fäller en vass kommentar och sticker hål på din skyddsbubbla.
Hur är det då inte med dig själv och din kropp om du hela tiden ser ner på den och föraktar den med elaka tankar. Du skulle gråta och det är också precis vad din kropp gör.
Hmm, jag tror jag just fick ett svar på varför jag känner mig deprimerad.
Jag tycker inte om mig själv hela tiden. Jag behöver höra de tre stora orden hela tiden för att tro det: "Jag Älskar Dig".
När jag inte hör dem tror jag att jag inte är omtyckt. Hatad. Som ett löv på en motorväg: Överkörd, På slirad och Bortglömd.
När allt kommer omkring så kanske inte fallet är riktigt så. Man kanske kan vara älskad utan att beheöva daltas runt med en massa hjärtan och tre stora ord som kanske är mer osanning att säga högt.
Så när Sjunde himmlar störtdyker går det att flyga dem tillbaka upp i skyn genom att älska allt levande runtomkring.
Ordspråket "Som man bäddar får man ligga" stämmer mycket bra.
Går du runt och hatar allt och alla så hatar dessa allt och alla också dig.
Älskar du allt och alla så kommer allt och alla att älska dig tillbaka.
Så enkelt och vackert, men ända så svårt och farligt.
Min Sjunde himmel har flygit tillbaka till sin ursprungliga plats.
Musik brukar ha den inverkan på mig. Bara jag låter mig sjunka ner genom ytan, ner till botten där det verkliga innehållet finns ändras mina känslor. Ett underbart fenomen.
Det är därför jag älskar musik.
Den ger mig mitt hopp tillbaka och fyller mig med den kärlek jag ibland tappat på vägen.
Jag älskar Livet. Jag älskar Världen.
Och du ser ut att behöva en kommentar du också.
Du är vacker som du är, jag älskar dig så som du är och jag är lycklig för att du finns.
Jag tror hela världen är lycklig för att du förgyller den med din person.
Så lyd mitt råd: Älska dig själv och fortsätt sedan att älska andra.
Ta en promenad och tänk på hur vackert allt är.
Jag hjärtar er!!! <'3
//MirandaMirre
Fjärillar i Magen
Här är jag igen. Jag har inte skrivit på länge, konstigt faktiskt!:P
Men här kommer ett låååångt men superroligt inlägg: Mirre kan faktiskt göra grymt roliga saker hon också!
Högstadiet har börjat. 7E Rocks!!! Ingen typ att bli kär i är ända minuset, men kan ju inte få allt man vill ha!
Jag har fått en ny bästastebästa kompis som heter Jasmine Stenback. Eller Jasse, om du vet bättre vem det är då.
Vi har så grymt roligt när vi är i farten. Kanske jag ska ta och berätta om våra allra största bravader?
En fredag för inte så länge sedan kan jag ta och börja med:
Jasse blev ihop med en klasskamrat typ två dagar efter vi hade börjat i högis. Han bodde i Yttermark.
Så vi åkte dit, hur självklart som helst...
Jasses farmor skjutsade oss dit men hon sade så här: " Ja kommer itt ett är, ni foår no ta er häim på na anna sätt. Shenn kan itt ja buri faar runt häla Närpes. Å ni foår itt ring ett faffa heldär!"
Vi var så desperata så vi sa okej, vi liftar hem.
Vi träffade denna kille ( inget namn, de är inte ihop mera ) och hade ganska roligt. Jag gjorde nåt som jag ångrar så otroligt mycket, men jag håller på att komma över det... Jag frågade på en viss typ ( the Sexy one som jag talade om förr i ett inlägg ). Jag gör inte om det!
När klockan började närma sig nio var vi fortfarande vi Yttermark. Tiden då jag måste vara hemma närmade sig med stormsteg... Vi kom inte hem. Vi satt fast i Yttermark.
Det slutade med att Jasse ringde till Farfar som inte verkade alltför glad. Men vi kom hem...
Dagen efter var en lördag, visst?! Då tog vi cyklarna och cyklade till Yttermark för att träffa Honom.
Jasse och jag tänkte som så att vi kommer ju iallafall hem på det sättet. Det var supervarmt ute den dagen.
Det var ganska tungt att cykla i den värmen, så vi var ganska svettiga när vi kom fram. Vi stank, med andra ord!:P
Fast den lördagen kommer jag att minnas länge, för den var Bäst! Vi träffade en annan typ som jag blev kär i bara sådär panggg... Han är super rolig kan jag tala om!
Jag ramlade i en bäck. Helt typiskt mej! Han med stort H höll på att skratta ihjäl sig. Hahha, det såg faktiskt roligt ut. Ni skulle ha sett. :P
Vi kom hem tolv på natten. Våra föräldrar var inte så jätte glada...:/ Men vi hade roligt, det är väl huvudsaken eller hur?!
Jag berättar inte allt, det är hemligt. Du skulle förstå vem jag talar om... Men vi hade så himla roligt så det inte var klokt!!!
Villavslutning:
Jasse och jag var tillsammans som vanligt. Denna gång var vi på Mirres fina villa i Nämpnäs.
Fast inte hela kvällen. Vi åkte till Kaskö och träffade Honom med stort H ( Jasses typ alltså! )
Och som vanligt kom vi inte hem. Vi var fast i Kaskö en kväll full med läskiga typer. Jag kan avslöja att jag var så grymt rädd hela den kvällen så jag hade ont i magen...:P
Just som det hördes ett superläskigt ljud ur skogen kom Jasses farmor efter oss. Jag har nog aldrig varit så lycklig!
Jag har inte berättat något om Tomatrock. OverDrive och jag spelade ju där.
Men i alla fall så gick det jätte bra!!! Men före spelningen, ni anar inte hur gryyymt nervös jag var. Fast på scen var det som bortblåst och jag talade med publiken som om jag gjort det hundra gånger förut.
Jihuuu, det var såååå roligt. Den kvällen var jag på g och ut och raggade på Slättens Mystik med Elin, Bella och en hel hög farliga tjejer!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Tomatrock Kalax klassfest
Högstadiet Lågstadiet
Yttermark Kaskö
Sena kvällar Tidiga morgnar
Nothing else matters med Metallica Svenne Banan
7E Vattenpölar
Men här kommer ett låååångt men superroligt inlägg: Mirre kan faktiskt göra grymt roliga saker hon också!
Högstadiet har börjat. 7E Rocks!!! Ingen typ att bli kär i är ända minuset, men kan ju inte få allt man vill ha!
Jag har fått en ny bästastebästa kompis som heter Jasmine Stenback. Eller Jasse, om du vet bättre vem det är då.
Vi har så grymt roligt när vi är i farten. Kanske jag ska ta och berätta om våra allra största bravader?
En fredag för inte så länge sedan kan jag ta och börja med:
Jasse blev ihop med en klasskamrat typ två dagar efter vi hade börjat i högis. Han bodde i Yttermark.
Så vi åkte dit, hur självklart som helst...
Jasses farmor skjutsade oss dit men hon sade så här: " Ja kommer itt ett är, ni foår no ta er häim på na anna sätt. Shenn kan itt ja buri faar runt häla Närpes. Å ni foår itt ring ett faffa heldär!"
Vi var så desperata så vi sa okej, vi liftar hem.
Vi träffade denna kille ( inget namn, de är inte ihop mera ) och hade ganska roligt. Jag gjorde nåt som jag ångrar så otroligt mycket, men jag håller på att komma över det... Jag frågade på en viss typ ( the Sexy one som jag talade om förr i ett inlägg ). Jag gör inte om det!
När klockan började närma sig nio var vi fortfarande vi Yttermark. Tiden då jag måste vara hemma närmade sig med stormsteg... Vi kom inte hem. Vi satt fast i Yttermark.
Det slutade med att Jasse ringde till Farfar som inte verkade alltför glad. Men vi kom hem...
Dagen efter var en lördag, visst?! Då tog vi cyklarna och cyklade till Yttermark för att träffa Honom.
Jasse och jag tänkte som så att vi kommer ju iallafall hem på det sättet. Det var supervarmt ute den dagen.
Det var ganska tungt att cykla i den värmen, så vi var ganska svettiga när vi kom fram. Vi stank, med andra ord!:P
Fast den lördagen kommer jag att minnas länge, för den var Bäst! Vi träffade en annan typ som jag blev kär i bara sådär panggg... Han är super rolig kan jag tala om!
Jag ramlade i en bäck. Helt typiskt mej! Han med stort H höll på att skratta ihjäl sig. Hahha, det såg faktiskt roligt ut. Ni skulle ha sett. :P
Vi kom hem tolv på natten. Våra föräldrar var inte så jätte glada...:/ Men vi hade roligt, det är väl huvudsaken eller hur?!
Jag berättar inte allt, det är hemligt. Du skulle förstå vem jag talar om... Men vi hade så himla roligt så det inte var klokt!!!
Villavslutning:
Jasse och jag var tillsammans som vanligt. Denna gång var vi på Mirres fina villa i Nämpnäs.
Fast inte hela kvällen. Vi åkte till Kaskö och träffade Honom med stort H ( Jasses typ alltså! )
Och som vanligt kom vi inte hem. Vi var fast i Kaskö en kväll full med läskiga typer. Jag kan avslöja att jag var så grymt rädd hela den kvällen så jag hade ont i magen...:P
Just som det hördes ett superläskigt ljud ur skogen kom Jasses farmor efter oss. Jag har nog aldrig varit så lycklig!
Jag har inte berättat något om Tomatrock. OverDrive och jag spelade ju där.
Men i alla fall så gick det jätte bra!!! Men före spelningen, ni anar inte hur gryyymt nervös jag var. Fast på scen var det som bortblåst och jag talade med publiken som om jag gjort det hundra gånger förut.
Jihuuu, det var såååå roligt. Den kvällen var jag på g och ut och raggade på Slättens Mystik med Elin, Bella och en hel hög farliga tjejer!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Tomatrock Kalax klassfest
Högstadiet Lågstadiet
Yttermark Kaskö
Sena kvällar Tidiga morgnar
Nothing else matters med Metallica Svenne Banan
7E Vattenpölar
