.:: MirandaMirre ::.

Att sitta och fundera har blivit en av mina favorit sysselsättningar.
Just nu sitter jag och funderar på varför allt kan kännas deprimerande, fast det egentligen skulle behövas kännas underbart.
Man har en familj, som förstår en till punkt & pricka. Som är underbar på alla de sätt. Man har ett hus, ett rum och andra nödvändiga tillhörigheter (som en dator till exempel (<'3)). Man har många helt underbara vänner (och en söt tvillingsjäl Isabel) att älska. Alla helt unika och med helt olika personligheter. Det är som att gå till en godisaffär. Där finns massor med olika godsaker att väjla mellan. Helst tar du en bit av alltihop.
Och dessutom är man förälskad.

Men fastän man befinner sig i Sjunde himmeln är det någonting som skavar och blöder i kanten.
Man har känslan av att någonting inte funkar just nu.
Livsglädjen som brukar fylla ögonen med glitter tittar bara matt tillbaka när man letar efter den.
Ska det alltid vara så?

Nej, är svaret jag söker.
Vill livet inte leka lekar med en som det gjorde när man var ett barn måste man hitta på något nytt.
Kan du inte le kan du skratta. Kan du inte gå kan du springa.
Att leva är trots allt den bästa gåvan du kan få.
Så varför kasta bort glädjen bara för att Sjunde himmeln störtdyker ibland?
Bygg vingar på den istället och flyg upp igen.
Ge inte upp hoppet. Världen blir bättre, men det börjar med dig. Älska dig själv och världen kommer att le tillbaka mot dig.
Det finns ingen som du och det är värt att fira varje sekund du existerar med att tycka om dig själv.
Tänk vad ledsen du blir när någon fäller en vass kommentar och sticker hål på din skyddsbubbla.
Hur är det då inte med dig själv och din kropp om du hela tiden ser ner på den och föraktar den med elaka tankar. Du skulle gråta och det är också precis vad din kropp gör.

Hmm, jag tror jag just fick ett svar på varför jag känner mig deprimerad.
Jag tycker inte om mig själv hela tiden. Jag behöver höra de tre stora orden hela tiden för att tro det: "Jag Älskar Dig".
När jag inte hör dem tror jag att jag inte är omtyckt. Hatad. Som ett löv på en motorväg: Överkörd, På slirad och Bortglömd.
När allt kommer omkring så kanske inte fallet är riktigt så. Man kanske kan vara älskad utan att beheöva daltas runt med en massa hjärtan och tre stora ord som kanske är mer osanning att säga högt.

Så när Sjunde himmlar störtdyker går det att flyga dem tillbaka upp i skyn genom att älska allt levande runtomkring.
Ordspråket "Som man bäddar får man ligga" stämmer mycket bra.
Går du runt och hatar allt och alla så hatar dessa allt och alla också dig.
Älskar du allt och alla så kommer allt och alla att älska dig tillbaka.
Så enkelt och vackert, men ända så svårt och farligt.

Min Sjunde himmel har flygit tillbaka till sin ursprungliga plats.
Musik brukar ha den inverkan på mig. Bara jag låter mig sjunka ner genom ytan, ner till botten där det verkliga innehållet finns ändras mina känslor. Ett underbart fenomen.
Det är därför jag älskar musik.
Den ger mig mitt hopp tillbaka och fyller mig med den kärlek jag ibland tappat på vägen.

Jag älskar Livet. Jag älskar Världen.
Och du ser ut att behöva en kommentar du också.
Du är vacker som du är, jag älskar dig så som du är och jag är lycklig för att du finns.
Jag tror hela världen är lycklig för att du förgyller den med din person.

Så lyd mitt råd: Älska dig själv och fortsätt sedan att älska andra.
Ta en promenad och tänk på hur vackert allt är.


Jag hjärtar er!!!                                          <'3
//MirandaMirre