Klurigehetens Funderingar
Här sitter jag och hoppar upp och ner på stolen åt en riktigt super KISS låt. Helt great! Tänk om man kunde spela ( sjunga den i mitt fall ) den?
Fast då kommer min hjärna in med en kommentar: Duger den till cover?
Hur man än försöker kan man inte låta som de gamla, underbara rockband som alla lyssnat på nån gång.
Så varför försöker man änns?
Jaa, varför försöker jag?
Gör man nytt material kan man, om man har tur, bli ett rockband alla minns. Lyssnar på lika länge som de gamla godingarna.
Är man ett coverband är det större chans att alla säger " Guuuuuuuuud, vilket dåligt cover!!! Det är ju katastofalt! "
Myror in my head...
Från cover till the love.
Vem ska man välja när man har fått utbudet att frossa i två stycken sötsaker?
The kind one eller The sexy one?
Egentligen vet jag ju vem jag helst vill ha, men då sårar jag den ena.
Jaadu, ibland händer så mycket på samma gång.
Och idag har jag brutit mitt viktigaste löfte. Nyfiken?
Du kommer aldrig att få veta vad det var...
Jag kommer att dölja det för dig tills jag gör det igen.
Allt för Kärleken!!!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Snyggingar Snuskhumrar
Nanok Kamrat
Big Bang Fimpar
Röda instrument Pepsi Max
Pirriga meddelanade Smetamunkar
Fast då kommer min hjärna in med en kommentar: Duger den till cover?
Hur man än försöker kan man inte låta som de gamla, underbara rockband som alla lyssnat på nån gång.
Så varför försöker man änns?
Jaa, varför försöker jag?
Gör man nytt material kan man, om man har tur, bli ett rockband alla minns. Lyssnar på lika länge som de gamla godingarna.
Är man ett coverband är det större chans att alla säger " Guuuuuuuuud, vilket dåligt cover!!! Det är ju katastofalt! "
Myror in my head...
Från cover till the love.
Vem ska man välja när man har fått utbudet att frossa i två stycken sötsaker?
The kind one eller The sexy one?
Egentligen vet jag ju vem jag helst vill ha, men då sårar jag den ena.
Jaadu, ibland händer så mycket på samma gång.
Och idag har jag brutit mitt viktigaste löfte. Nyfiken?
Du kommer aldrig att få veta vad det var...
Jag kommer att dölja det för dig tills jag gör det igen.
Allt för Kärleken!!!
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Snyggingar Snuskhumrar
Nanok Kamrat
Big Bang Fimpar
Röda instrument Pepsi Max
Pirriga meddelanade Smetamunkar
Lägereldar och Solnedgångar
Nu när jag äntligen kommit över sorgen över Michael Jackson måste jag börja leva igen, och på det bästa sättet gjorde jag det dessutom. Jag for till Jakobstad med min kompis Isabel "Bella" Bjon.
Okej, tänker ni. Speciellt?
Nä, men så himla roligt !!! Hon och jag är som tvillingar och skrattar så himla mycket, ja, så mycket så åtminstone jag fick ont i magen.
Och dessutom lyckades jag göra några bravader som du säkert vill höra om. Men vi tar det från början:
Lördag 18 Juli 2009
Vi åkte till Jakobstad i en Mercedes, en detalj som bara bilintresserade Mirandor bryr sig om. Grymt sköna bilar, förresten. Nåja, vi kom fram efter att ha ätit flera hundra kilon glass som snarare bestod av två stora bollar, gammaldags tjära och dumle. Jag fick nästan en chock när jag såg hur stor glass jag köpt!
Bjon har sin villa vid Fäboda så vi tillbringade hela dagen på sandstranden, simmandes som den kräfta jag är. Förstås så började jag fjälla, gissa om snyggt... Jag blev bara vitare och vitare ju mer jag var i solen, ju mer fjäll som föll av. Rätt mystiskt, man brukar faktiskt bli brun av att sola.
I alla fall så hände inga stora bravader förrän kvällen. Bella och jag var på väg ner till stranden efter ett gott mål mat och några sånger till gitarr. Vi tänkte spela kubb i solnedgången med några villgrannar.
På vägen ner till stranden gick jag och Bella och sjöng Proud Mary men två olika stämmor. Vi svävade utanför orginalet rätt mycket och gnolade på. Det lät ganska hemskt enligt mig (Inte Bellas gnolande!!!).
Vad vi inte visste var att det satt en hel bunt med finnar och lyssnade på oss några meter ifrån bakom en massa gräs och träd. När vi slutade så hörde vi applåder och först då började vi titta oss runt. Då såg vi ju de där finnarna som log mot oss. Då bugade jag mig och sa: "Kiitoksia Kiitoksia!" När vi gick därifrån sa en av dem: "Jatkaa laulua!" men det gjorde vi inte. Hela kvällen ville jag gå och sjunga för de där finnarna men det blev aldrig av...
En till bravad som Bella och jag gjorde var där runt elva/tolv tiden senare den kvällen. Vi tänkte göra upp en eld och grilla marschmallows, fast vi egentligen inte fick. Bella stal en tändare från sina föräldrar, den enda de hade med ( våga bara säga nåt om det! ) och så rymde vi iväg till "kungastolen" ( en klippa formad som en stol ) för att njuta av solnedgången och läckra mallows. Vi samlade torra kvistar och gräs och lade i en hög. När vi försökte tutta eld i den så gick det förstås inte. Ingen eld tog fyr. Hur det nu gick till så tappade vi tändaren i en vattenpöl och den slutade att fungera, förstås. Då försökte vi göra upp en eld med hjälp av att gnida stenar mot varandra. Det enda som hände var att det började lukta äckligt. Just snyggt...
Utan eld blev det inga marschmallows så vi gick och badade i stället. Och jag har bara en sak att säga: Det var ISKALLT i vattnet! Tio grader var det i luften, dessutom.
När vi gick till sängs den kvällen har jag ingen aning om. Bella somnade på soffan, mdean jag satt och spelade sims. Vi vaknade halv tolv nästa dag, men nog i våra egna sängar i alla fall.
Söndag 19 Juni 2009
Eftersom vi vaknade så sent ( enligt mej ) hann vi inte vara så jätte mycket på stranden den dagen. Vi hann ändå vara så länge så att jag hann hitta en snygg kille att spana in...
Vi for hemmåt tre tiden. Jag hade teater på kvällen, Sommaren med Sputnik. Jag är statist, en ung mamma med ett barnvagn. Härligt!
Vi hann till Närpes i tid och här sitter jag nu.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Solnedgångar Tändare
Tvillingar Sand i brallorna
Vattenlekar Ombyten
Lägereldrar Osynliga stenar
Sandstränder Småa bikinin
Vad vi inte visste var att det satt en hel bunt med finnar och lyssnade på oss några meter ifrån bakom en massa gräs och träd. När vi slutade så hörde vi applåder och först då började vi titta oss runt. Då såg vi ju de där finnarna som log mot oss. Då bugade jag mig och sa: "Kiitoksia Kiitoksia!" När vi gick därifrån sa en av dem: "Jatkaa laulua!" men det gjorde vi inte. Hela kvällen ville jag gå och sjunga för de där finnarna men det blev aldrig av...
En till bravad som Bella och jag gjorde var där runt elva/tolv tiden senare den kvällen. Vi tänkte göra upp en eld och grilla marschmallows, fast vi egentligen inte fick. Bella stal en tändare från sina föräldrar, den enda de hade med ( våga bara säga nåt om det! ) och så rymde vi iväg till "kungastolen" ( en klippa formad som en stol ) för att njuta av solnedgången och läckra mallows. Vi samlade torra kvistar och gräs och lade i en hög. När vi försökte tutta eld i den så gick det förstås inte. Ingen eld tog fyr. Hur det nu gick till så tappade vi tändaren i en vattenpöl och den slutade att fungera, förstås. Då försökte vi göra upp en eld med hjälp av att gnida stenar mot varandra. Det enda som hände var att det började lukta äckligt. Just snyggt...
Utan eld blev det inga marschmallows så vi gick och badade i stället. Och jag har bara en sak att säga: Det var ISKALLT i vattnet! Tio grader var det i luften, dessutom.
När vi gick till sängs den kvällen har jag ingen aning om. Bella somnade på soffan, mdean jag satt och spelade sims. Vi vaknade halv tolv nästa dag, men nog i våra egna sängar i alla fall.
Söndag 19 Juni 2009
Eftersom vi vaknade så sent ( enligt mej ) hann vi inte vara så jätte mycket på stranden den dagen. Vi hann ändå vara så länge så att jag hann hitta en snygg kille att spana in...
Vi for hemmåt tre tiden. Jag hade teater på kvällen, Sommaren med Sputnik. Jag är statist, en ung mamma med ett barnvagn. Härligt!
Vi hann till Närpes i tid och här sitter jag nu.
Jag hjärtar er!
//MirandaMirre <3
Inne: Ute:
Solnedgångar Tändare
Tvillingar Sand i brallorna
Vattenlekar Ombyten
Lägereldrar Osynliga stenar
Sandstränder Småa bikinin
The King of Pop
Michael Jackson
1958 - 2009
I'll love U 4-ever
His Music Will Live Forever
(Bild: Google)
Han är och kommer alltid att vara mästaren av musik!
En nyhet som chockade världen över var Michael Jackson oväntade död. Han som verkade ha topphälsan i handen och som tänkte göra en storslagen comeback. Varför?
Jag kan utan att skämmas säga att jag aldrig gråtit mer över någons död än Michaels. Han var en musiker utan like, han dansade och sjöng som en Gud, han hade hjärtat på rätt ställe ( och dessutom det största och kärleksfullaste i hela världen ) och så såg han ju gudomligt bra ut också! Det kan inte hjälpas att tårarna rann ner värre än någonsin, det gör de fortfarande bara jag hör en låt av Michael.
Vissa människor har kastat skit på Michael i all evighet, det bara för att Michael inte riktigt var som alla andra dystra och tragiskt förslavade människor. Han hade gåvan att kunna skapa och göra otroliga verk. Att kunna älska och känna kärlek. Att kunna leka och vara ett barn. Och att kunna se vad många andra inte ser: the Truth.
Visst har han plastikopererat sig mer än vi kan drömma om men säg en stjärna och artist i Amerika som inte gjort det! Visst har han kanske gjort saker han fått ångra men om han inte skulle ha gjort det skulle han inte ha varit en människa. Michael var ändå en otrolig individ.
Då var det då hans sjukdom: Vitiligo. Jag vill inte att han ska bli ihågkommen som en sjuk, svag och kritvit människa. En människa med skulder. En männsika som inte längre duger någonting till.
Nej, han ska bli ihågkommen för det han var: En musikängel full av energi. En individ som älskade barn mer än någonting annat och som hela tiden värnade om deras hälsa. En människa som kunde leka som om han vore ett barn själv. En människa av kärlek: "The Master of Pop".
Och som han själv sa:
"I'm alive and I'm here forever"
Även om vi inte ser honom lika mycket mer så kommer han ändå att finnas kvar förevigt. I hans fans hjärtan och i minnen som glädjer dess ägare. I musiken och i alla som någonsin försöker sig på en moonwalk.
Han är mästaren av musik och han kommer aldrig att dö!
Men ändå så saknar jag honom, Michael. Jag sörjer honom som om jag mist en vän.
Det är hemskt att inse att man älskat en person, först då det är försent. Jag växte upp med hans musik bredvid mig men först nu har jag insett att jag verkligen var ett av hans fan som alltid kommer att älska det han gjort. Som alltid kommer att beundra honom. Inte ens döden kan skilja oss åt ...
(Bild: Google)
Jag hjärtar Michael Jackson,
Jag hjärtar er: <333
//MirandaMirre
Inne: Ute:
Michael Jackson Läkemedel
Dirty Diana Mord
Glitterhandske Matrix
Kärlek Media
Blyghet Hat
1958 - 2009
I'll love U 4-ever
His Music Will Live Forever
(Bild: Google)
Han är och kommer alltid att vara mästaren av musik!
En nyhet som chockade världen över var Michael Jackson oväntade död. Han som verkade ha topphälsan i handen och som tänkte göra en storslagen comeback. Varför?
Jag kan utan att skämmas säga att jag aldrig gråtit mer över någons död än Michaels. Han var en musiker utan like, han dansade och sjöng som en Gud, han hade hjärtat på rätt ställe ( och dessutom det största och kärleksfullaste i hela världen ) och så såg han ju gudomligt bra ut också! Det kan inte hjälpas att tårarna rann ner värre än någonsin, det gör de fortfarande bara jag hör en låt av Michael.
Vissa människor har kastat skit på Michael i all evighet, det bara för att Michael inte riktigt var som alla andra dystra och tragiskt förslavade människor. Han hade gåvan att kunna skapa och göra otroliga verk. Att kunna älska och känna kärlek. Att kunna leka och vara ett barn. Och att kunna se vad många andra inte ser: the Truth.
Visst har han plastikopererat sig mer än vi kan drömma om men säg en stjärna och artist i Amerika som inte gjort det! Visst har han kanske gjort saker han fått ångra men om han inte skulle ha gjort det skulle han inte ha varit en människa. Michael var ändå en otrolig individ.
Då var det då hans sjukdom: Vitiligo. Jag vill inte att han ska bli ihågkommen som en sjuk, svag och kritvit människa. En människa med skulder. En männsika som inte längre duger någonting till.
Nej, han ska bli ihågkommen för det han var: En musikängel full av energi. En individ som älskade barn mer än någonting annat och som hela tiden värnade om deras hälsa. En människa som kunde leka som om han vore ett barn själv. En människa av kärlek: "The Master of Pop".
Och som han själv sa:
"I'm alive and I'm here forever"
Även om vi inte ser honom lika mycket mer så kommer han ändå att finnas kvar förevigt. I hans fans hjärtan och i minnen som glädjer dess ägare. I musiken och i alla som någonsin försöker sig på en moonwalk.
Han är mästaren av musik och han kommer aldrig att dö!
Men ändå så saknar jag honom, Michael. Jag sörjer honom som om jag mist en vän.
Det är hemskt att inse att man älskat en person, först då det är försent. Jag växte upp med hans musik bredvid mig men först nu har jag insett att jag verkligen var ett av hans fan som alltid kommer att älska det han gjort. Som alltid kommer att beundra honom. Inte ens döden kan skilja oss åt ...
(Bild: Google)
Jag hjärtar Michael Jackson,
Jag hjärtar er: <333
//MirandaMirre
Inne: Ute:
Michael Jackson Läkemedel
Dirty Diana Mord
Glitterhandske Matrix
Kärlek Media
Blyghet Hat
