Att ta ett steg framåt
Ni får ursäkta mig för att jag inte har bloggat på länge. Detta inlägg ska gottgöra det, för nu är jag sprickfärdig av information! Men kom ihåg, läs bara det som intresserar er! ( jag menar så att min blogg är intressant hela tiden ;-) )
Jag tar och börjar med vardagliga saker...
Skolan: Allmän status: sommarlov!!! Fyra tior på betyget, resten nior. Inte för att skryta, men lärarn sa att han aldrig skrivit ett sånt bra betyg förut. Ojoj, vad ska det bli av mig? En galen professor med spretigt hår som tecken på alla kemiska explosioner som uppstått i mitt labb? Lätt skelande ögon som svar på min knäppa hjärnas tankebanor? Vilken tanke, det tror jag jag ska ta och bli!
Hemma: Hjälp, jag tror jag har fått en allvarlig chock! Just när jag lät blicken svepa över mitt rum så var det städat! Kan ni förstå vilket faktum? Jag har städat för första gånger på årtusenden: dessutom frivilligt! Okej, jag måste erkänna att det är mycket trevligare att kunna gå genom rummet utan att vada i massa skrot och kläder. Bara det skulle hållas vacker och snyggt ett tag nu också. Varför gillar "Råddighetsbomberna" mitt rum så mycket? Jag tror jag ska ta och varna mänskligheten för ovanligt många bombnedslag i nästa vecka...
Vännerna: Jahapp, idag är nog en sämre dag för skörden av vänner från kompisträdet. Ingen har hört av sig, ingen har setts till. Det var säkert den där arma klädbomben som slog ned igår som orsakade lite skräck i mina underbara vänner. Så synd, jag har börjat sakna dem...
Humöret: Så underbart bra! Jag älskar regn och var just ut och busade i vattenpölar medan regnet forsade ner. Jag kände mig som det barn jag egentligen vill vara. Lycka!
Idag är en sådan där dag då man faktiskt börjar tvivla på om det är sommar eller ej. Det har varit kallt och regning och annars ett deppväder för de flesta mänskliga varelser. En perfekt dag för en underbart bra bok att krypa upp i fotöljen med. Jag råkar veta en serie som är så farligt bra att jag bara måste rekommendera den: Stephenie Meyers fantastiska böcker om Edward och Bella. Jag tar och recenserar första boken i serien, "Om jag kunde drömma", så förstår du vad jag menar!
Titel: Om jag kunde drömma ( Orginaltitel: Twilight )
Författare: Stephenie Meyer, bor i Arizona
Sidantal: 442 (men oroa dig inte, den tar slut alldeles för fort så sidantalet känns istället som 20)
Mirres tro, tips och tankar: Tänk dig en kärlekshistoria, där du förälskar dig i en sorgligt vacker vampyr. Farligheten ligger som en mur omkring er för varje gång ni möter varandra, hungern ligger på lur bakom stängda dörrar. Men kärleken är så stark, så vacker och den binder ihop era öden, binder ihop era hjärtan. Vackert, eller hur, men ändå så ändlöst oroande... När dricker vampyren upp ditt blod? När har du dragit ditt sista andetag? När blev hungern för stor?
Handligen: När Bella flyttar till sin far i Forks väntade hon sig depression och uruselt liv. Det sista hon väntade sig var att en farligt skön kille vid namn Edward skulle komma att hälsa på i hennes liv. Bella lever i ständig fara när hon befinner sig i hans närvaro, men hon kan inte hjälpa det. Hon blir förälskad i den mest omänskliga typ hon kan hitta. Deras kärlek till varandra är omöjlig. Hur kan en vampyr älska en människa, som vanligtvis är den viktigaste födan?
Utdrag ur boken: Han tappade kontrollen över sin fantasi. han föreställde sig att han reste upp från sin plats bredvid Alice och ställde sig bredvid människoflickan. Han föreställde sig hur han böjde sig ner, som för att viska i hennes öra, och lät sina läppar röra vid hennes hals. Han föreställde sig hur det varma blodflödet under hennes tunna hud skulle kännas mot hans mun...
Vitsord på en skala 4-10: En solklar 10! ( hoppas solen börjar skina nu då också )
Att ta ett steg framåt... Det är nog inte alltid så lätt. Av någon konstig anledning tycker vi människor ( vampyrer också ) att förändringar innebär någonting sämre, fastän det egentligen kommer att bli bättre. Vi är nästan rädda för dessa förändringar i vårat liv. Visst är det en skrämmande tanke om vi skulle få robotar till städerskor?! Tänk om de plötligt fick någon fel och började jaga en istället för att städa åt en. Men vi vet ju ändå att det inte är möljigt. Det är nog mycket lättare om vi börjar uppskatta förändringar och förnyingar, för vad är vi egentligen rädda för? Att måsta fly från en mordisk robot?
Därför lät jag rubriken på detta inlägg bli "att ta ett steg framåt". För det är också en förändring. Tar vi ett steg ser vi plötsligt någonting lite närmare än det var före vi tog det där steget. Tar vi ett till ser vi detta någonting ännu närmare. Går vi en kilometer har mycket förändrats i vår omgivning. Men vi är inte rädda för dessa förändringar, de är så naturliga att vi knappt märker dem. Låt alla förändringar i livet bli lika självklara och naturliga som att ta ett steg framåt. Det underlättar!
Det var det... Som avslutning på denna tortyr (jag skämtar förstås bara... tror jag :-P ) ska jag skriva en Inne/Ute lista. Fick den inspirationen från Clique böckerna. Ta den inte personlig, tänk på att det är min lista!
Inne: Ute:
Regniga dagar Mänskliga varelser
Vampyrer Sexor
Tior Nokia Jag hjärtar er!
Sony Ericsson Hemmakvällar //MirandaMirre
Teatertalkon Vanor
Förändringar Lågstadiet
Högstadiet Kompisträd
Jag tar och börjar med vardagliga saker...
Skolan: Allmän status: sommarlov!!! Fyra tior på betyget, resten nior. Inte för att skryta, men lärarn sa att han aldrig skrivit ett sånt bra betyg förut. Ojoj, vad ska det bli av mig? En galen professor med spretigt hår som tecken på alla kemiska explosioner som uppstått i mitt labb? Lätt skelande ögon som svar på min knäppa hjärnas tankebanor? Vilken tanke, det tror jag jag ska ta och bli!
Hemma: Hjälp, jag tror jag har fått en allvarlig chock! Just när jag lät blicken svepa över mitt rum så var det städat! Kan ni förstå vilket faktum? Jag har städat för första gånger på årtusenden: dessutom frivilligt! Okej, jag måste erkänna att det är mycket trevligare att kunna gå genom rummet utan att vada i massa skrot och kläder. Bara det skulle hållas vacker och snyggt ett tag nu också. Varför gillar "Råddighetsbomberna" mitt rum så mycket? Jag tror jag ska ta och varna mänskligheten för ovanligt många bombnedslag i nästa vecka...
Vännerna: Jahapp, idag är nog en sämre dag för skörden av vänner från kompisträdet. Ingen har hört av sig, ingen har setts till. Det var säkert den där arma klädbomben som slog ned igår som orsakade lite skräck i mina underbara vänner. Så synd, jag har börjat sakna dem...
Humöret: Så underbart bra! Jag älskar regn och var just ut och busade i vattenpölar medan regnet forsade ner. Jag kände mig som det barn jag egentligen vill vara. Lycka!
Idag är en sådan där dag då man faktiskt börjar tvivla på om det är sommar eller ej. Det har varit kallt och regning och annars ett deppväder för de flesta mänskliga varelser. En perfekt dag för en underbart bra bok att krypa upp i fotöljen med. Jag råkar veta en serie som är så farligt bra att jag bara måste rekommendera den: Stephenie Meyers fantastiska böcker om Edward och Bella. Jag tar och recenserar första boken i serien, "Om jag kunde drömma", så förstår du vad jag menar!
Titel: Om jag kunde drömma ( Orginaltitel: Twilight )
Författare: Stephenie Meyer, bor i Arizona
Sidantal: 442 (men oroa dig inte, den tar slut alldeles för fort så sidantalet känns istället som 20)
Mirres tro, tips och tankar: Tänk dig en kärlekshistoria, där du förälskar dig i en sorgligt vacker vampyr. Farligheten ligger som en mur omkring er för varje gång ni möter varandra, hungern ligger på lur bakom stängda dörrar. Men kärleken är så stark, så vacker och den binder ihop era öden, binder ihop era hjärtan. Vackert, eller hur, men ändå så ändlöst oroande... När dricker vampyren upp ditt blod? När har du dragit ditt sista andetag? När blev hungern för stor?
Handligen: När Bella flyttar till sin far i Forks väntade hon sig depression och uruselt liv. Det sista hon väntade sig var att en farligt skön kille vid namn Edward skulle komma att hälsa på i hennes liv. Bella lever i ständig fara när hon befinner sig i hans närvaro, men hon kan inte hjälpa det. Hon blir förälskad i den mest omänskliga typ hon kan hitta. Deras kärlek till varandra är omöjlig. Hur kan en vampyr älska en människa, som vanligtvis är den viktigaste födan?
Utdrag ur boken: Han tappade kontrollen över sin fantasi. han föreställde sig att han reste upp från sin plats bredvid Alice och ställde sig bredvid människoflickan. Han föreställde sig hur han böjde sig ner, som för att viska i hennes öra, och lät sina läppar röra vid hennes hals. Han föreställde sig hur det varma blodflödet under hennes tunna hud skulle kännas mot hans mun...
Vitsord på en skala 4-10: En solklar 10! ( hoppas solen börjar skina nu då också )
Att ta ett steg framåt... Det är nog inte alltid så lätt. Av någon konstig anledning tycker vi människor ( vampyrer också ) att förändringar innebär någonting sämre, fastän det egentligen kommer att bli bättre. Vi är nästan rädda för dessa förändringar i vårat liv. Visst är det en skrämmande tanke om vi skulle få robotar till städerskor?! Tänk om de plötligt fick någon fel och började jaga en istället för att städa åt en. Men vi vet ju ändå att det inte är möljigt. Det är nog mycket lättare om vi börjar uppskatta förändringar och förnyingar, för vad är vi egentligen rädda för? Att måsta fly från en mordisk robot?
Därför lät jag rubriken på detta inlägg bli "att ta ett steg framåt". För det är också en förändring. Tar vi ett steg ser vi plötsligt någonting lite närmare än det var före vi tog det där steget. Tar vi ett till ser vi detta någonting ännu närmare. Går vi en kilometer har mycket förändrats i vår omgivning. Men vi är inte rädda för dessa förändringar, de är så naturliga att vi knappt märker dem. Låt alla förändringar i livet bli lika självklara och naturliga som att ta ett steg framåt. Det underlättar!
Det var det... Som avslutning på denna tortyr (jag skämtar förstås bara... tror jag :-P ) ska jag skriva en Inne/Ute lista. Fick den inspirationen från Clique böckerna. Ta den inte personlig, tänk på att det är min lista!
Inne: Ute:
Regniga dagar Mänskliga varelser
Vampyrer Sexor
Tior Nokia Jag hjärtar er!
Sony Ericsson Hemmakvällar //MirandaMirre
Teatertalkon Vanor
Förändringar Lågstadiet
Högstadiet Kompisträd
Kommentarer
Trackback
