.:: MirandaMirre ::.

Jaa, vad gör man när man har en hjärna som tydligen inte gillar lösenord? Nu har hon glömt ett, igen. Jag brukar minnas viktiga saker men detta var tydligen inte tillräckligt häpnadsväckande. Jag hoppas det kommer tillbaka som en snilleblixt från himmeln, för här kan jag inte sitta och deppa halva året...

Det är faktiskt ett dåligt dilemma när man minns fel. Det kan leda till väldigt svår ångest ibland. Hjärnan kan liksom springa in i väggar och löpa amok, börja ryka och tillsist skrumpna i hop till ett deprimerat, mörkt russin. För tänk dig själv att du har köpt en Ferarri, splitter ny och super dyr. Bara ett exemplar finns av denna Ferarri modell, i hela världen. Du har bara en bilnyckel till denna drömlika skapelse med värsting motor på tolv cylindrar. Och du slarvar bort den, nyckeln. Enda i hela världen. Du är s ä k e r på att du lade den exakt där, men den finns inte där. Minnet minns fel, helt enkelt. Det skulle antagligen driva dig till självmord, hur kunde jag glömma var jag lade bilnyckeln???
Vad gör man i en sådan situation? Spränger sönder bildörren för att slippa in? Knappast, men det finns alltid en lösning. Alltid en väg att ta, som är bättre. Trots detta hopplösa fall är lösningen väldigt enkel. Du ringer bara en sådan där nyckelmakare, eller vad de nu kallas. Hux flux, och du kan köra din läckra bil igen.

Då borde det ju också finnas en lösning för mitt lilla problem, att sluta leka kurragömma och hitta mitt lösenord någonstans i hjärnan...

Nåja, minnet brukar ju alltid befrias från sin minnesförlust någongång i alla fall. Så tills dess får jag helt enkelt ta det lungt och njuta av sommaren på bästa sätt!

Jag hjärtar er
//MirandaMirre

                                                     

Djungeln är som minnet, obegriplig. Solen är som insikten, skön.
 Fotograf :  MirandaMirre  (Copyright)               "Att nå ett mål" (2009)